Lämnar det förflutna!

För den som vill finna mina tankar och funderingar hittar dom här:

johannahenriksson.webblogg.se


Börjar om på ny kula. Jag kan inte fastna i det gamla.
The End,
Johanna

I don't have to listen now

I'll go ahead and pour myself a drink. I really couldn´t care less what you think. Well, I don't have to listen now. Live this day down. If I can't feel a thing, you might as well save your goodbyes.
The End,
Johanna

...

I don't need this...
The End,
Johanna

.

Tar du emot mig om jag faller?
The End,
Johanna

.

Det är onsdag. Det är en dag kvar tills vi åker. Hade jag kunnat, hade jag spolat fram tiden. Jag behöver verkligen komma bort. Jag behöver vara med min familj som jag vet aldrig kommer svika mig och som aldrig kommer vända om och gå (Kicki är inräknad).

Är så sjukt glad över att vi syskon har den kontakten vi faktiskt har. Hur dumt det än känns så tror jag att det är tack vare allt som vart. Allt som hänt sedan 2003. Året då allt började och vi blev allt starkare, tillsammans. Vi går aldrig själv, vi har alltid varandra.

Kan ni fatta att det är åtta år sedan? Det är sjukt lång tid. Fasaden vi skapat på vägen har gått över till en mur av sten. Vad som finns inuti vet ingen. Det man ser är utsidan. Vi är lika duktiga allihopa på att hålla fasaden uppe. Men ibland brister det. Som för vilken människa som helst.

Kan verkligen inte sluta grubbla. Men bättre jag gör det i text än överallt annars. Lastar av mig lite granna så jag kan vara den glada personen jag egentligen är.
The End,
Johanna

Live, laugh, love!



The End,
Johanna

Midsommar är nära!

Nu är det inte många dagar kvar. Det är snart torsdag och då tar jag och mina syskon vårt pick-o-pack och drar till Ljusdal. Ut till sommarstugan med mormor och morfar och firar midsommar på vårat vis.

Midsommarstång, god mat, fika flera gånger dagligen, bad och för att inte glömma.. en stor dos med skratt och lycka.

Det känns lite granna som att midsommar är våran tid, jag och mina syskon. Nästan varje år har vi vart samlad. Sex syskon tillsammans och bara njutit av varandras sällskap. Älskar det!


The End,
Johanna

Hm.. Tror inte jag insett!

Inser jag verkligen hur inte okej det här är, egentligen? Jag tror inte det. Jag kan inte göra det. Vad har hänt med mig? Kan jag ta eventuella konsekvenser?
The End,
Johanna

Meningslös!

Just precis nu känner jag att jag inte finns. Denna känsla är jobbig och jag vet att det inte är sant. Jag vet att jag finns och jag vet att folk skulle märka om jag var borta.

Att ett telefonsamtal kan få en att känna sig så sjukt meningslös. Att man inte betyder något. Att man inte är saknad.
Att du fortfarande kan påverka mig. Det är sjukt jobbigt.


You don't deserve my tears...

The End,
Johanna

Snart gammal!

Till och med jag har saker jag inte kan dela med mig av. Som jag inte kan skriva ut. Till och med jag har en gräns som jag inte trodde att jag hade.

Inne i köket på diskbänken står en långpanna med morotskaka. Imorgon fyller jag år. 22 fyller jag. Börjar nästan få ångest. Åldersnoja heter det kanske.

Tiden har bara sprungit iväg. Fortsätter det så här är jag snart 30 år och då förväntas det att man ska ha en egen liten familj. Det känns som att det är alldeles för nära. Det känns som att det är snart. Och ändå är det så långt borta. Jag är inte ens i närheten.

Dock har jag det sjukt bra nu. Jag är singel, livet leker. Mina vänner är underbara, likaså mina familj. Det händer roliga saker hela tiden som jag bara inte kan missa. Älskar't!

The End,
Johanna

Livet är en fest!

Det är måndag och jag längtar redan till helgen. Madde har planerat något och har massa fuffens för sig.
Jag fyller år på onsdag och ska firas på lördag. Så nyfiken att jag går under snart!!

I lördags var jag och Jacqueline på förfest hos Öster. Klockren!
Vi mötte sedan upp Allex och hamnade på hans firmafest på Stads. Där blev det drinkar och shots.
Vandrade vidare till Memento och även där blev det shots.
En utav det roligaste kvällarna någonsin. Lätt repris!!

Igår var jag, Öster och Malmberg på himlabadet. Också sjukt roligt. Älskar mina grabbs! Alltid ett leende på läpparna när man umgås med dem.



The End,
Johanna

Varför känns det fortfarande för?

Varför känner jag fortfarande saknad efter att du har betett dig som världens as? Varför bryr jag mig även fast jag vet att du inte bryr dig om mig? Jag anser inte att se efter vad jag gör var femte minut betyder att bry sig. För mig betyder det att hålla koll. Jag vet att du inte vill att jag träffar någon. Du är så genomskinlig och din dubbelmoral tar död på mig.

Varför svarar jag när du ringer? Varför tar jag det du gör? Varför lyssnar jag på dina lögner? Varför tar jag åt mig då du säger att du tycker om mig? Du kan inte visa det. Du säger det när jag är på väg att vända om. Endast då.

Har lust att bara strunta i allt. Jag borde göra det också. För min egen skull. Känns som att jag bara stannar kvar för att jag kan få dig att vara en mycket bättre person, må mycket bättre.

Ska jag vara ärlig har jag tröttnat på att vara den som finns där för alla som behöver det, även för dem som inte behöver det. Trött på att ge och ge och aldrig få något tillbaka. Trött på att ta allt.

Jag vill och kommer finnas där för dem som finns där för mig. Och er som jag plötsligt inte bryr mig om, ni behöver inte undra. Jag struntar bara i er på samma sätt som ni struntar i mig.

Inte ens en lördag kan jag hålla min känslor inne..
The End,
Johanna

Helg och solen skiner!

Solen skiner. Det är helg. Musiken är på högsta.

Det är fredag och jag är hemma själv. Ja, just nu är jag det men om någon timme blir det en liten utflykt ut på Alnö.

Dessa timmar behöver jag. Bara vara själv. Rensa tankarna lite granna.
The End,
Johanna

Alla dessa frågor!

När ska jag sluta fundera och bara leva i nuet? Fokusera på dem som faktiskt finns i mitt liv och strunta i alla andra? Varför tar jag åt mig? Varför lyssnar jag på saker som inte sägs? Varför är jag så dum och litar på dina ord?

Jag har frågor i mängder som ingen riktigt kan svara på. Det är inte lätt detta alltså..

Förstår inte vart allt kommer ifrån.

Nehepp, kanske fortsätta terra Vickan tills hon svarar? Svara då!

The End,
Johanna

Struntar i det!

Strunta i folk som är mongo och sluta vänta på att dem ska börja bete sig.
Spenderar denna afton med Vickan och annat folk.

Nu är det sommar så tänkte försöka komma igång med kortknäppningen också. Denna sommar ska bli grym!

The End,
Johanna

Hur kan det vara så här?

Varför gråter inte killar öppet som tjejer gör? Hur kan de ta så lätt på allting? Hur kan de bara går vidare då något raserat? Hur kan de gå vidare utan att dra en min? Hur kan de låtsas som att det aldrig funnits? Hur kan de glömma? Hur kan de förändras på två sekunder? Hur kan de bara vända på klacken och gå utan att vända sig om, inte ens för ett ögonblick?

The End,
Johanna

Varför lär man sig inte?

Är så sjukt ledsen och besviken. Jag har vetat hela tiden att du inte kommer förändras till den underbara människa du en gång var. Ändå har jag hoppats på att du ska hitta tillbaka.

Förstår inte hur du kan ställa till med så mycket. Förstöra så mycket. Att du gör det och sedan förstår att jag tycker att det är fel och att det svider. Du är så sjukt korkad.

Att du kan sitta och säga att du saknar mig efter att du gjort det jag vart mest rädd för att du skall göra.
Bortkastad tid. Det gör ont. Detta har blivit till en vana.

The End,
Johanna

Det gör ont!

Det gör ont. Det gör ont att se dig. Det gör ont att se dig vara någon annan. Det gör ont att se dina gråa ögon som alltid vart så fina, så klarblåa. Det gör ont att sakna den du var. Det gör så fruktansvärt ont att tänka tillbaka på den lilla tiden vi hade.

Jag kan inte ljuga. Jag saknar dig. Jag saknar dina dårigheter. Jag saknar när du inte hör det jag säger och svarar något helt galet. Jag saknar ditt ansikte när du ler som bara du kan. Jag saknar att du inte är som alla andra. Jag saknar oss.

För min egen skull borde jag inte tänka på det. Jag borde inte tänka och jag borde inte känna. Men jag kan inte rå för det. Jag kan inte ljuga för dig, för mig själv eller för alla andra.

The End,
Johanna

.....

I just don't want to waste another day
I'm trying to make things right
But you shove it in my face
And all those things you've done to me I can't erase
And I can't keep this inside
It's time to say goodbye

On the first day that I met you
I should've known to walk away
I should've told you
You we're crazy
And disappear without a trace
But instead I stood there waiting
Hoping you would come around
But you always found a way to let me down

It's time to say goodbye
I just don't want to waste another day
It's time to say goodbye
'Cause things will never be the same
It's time to say goodbye
You make me sick, I need to walk away
It's time to say goodbye
It's time to say goodbye

After all the things I've done for you
You never try to do the same
It's like you always play the victim
And I'm the one you always blame
When you need someone to save you
When you think you're gonna drown
You just wrap your arms around me and pull me down

It's time to say goodbye
I just don't want to waste another day
It's time to say goodbye
'Cause things will never be the same
It's time to say goodbye
You make me sick, I need to walk away
It's time to say goodbye
It's time to say goodbye

Now I'm gone
It's too late, you can't fix your mistakes
I was trying to save you from you
So you scream, so you cry
I can see through your lies
You're just trying to change me
(Trying to change me...)

Somewhere in the distance there's a place for me to go
I don't want you to hate me, but I think you need to know
You're weighing on my shoulders, and I'm sick of feeling down
So I guess it's time for me to say goodbye...
</3
The End,
Johanna

RSS 2.0