Varför känner jag fortfarande saknad efter att du har betett dig som världens as? Varför bryr jag mig även fast jag vet att du inte bryr dig om mig? Jag anser inte att se efter vad jag gör var femte minut betyder att bry sig. För mig betyder det att hålla koll. Jag vet att du inte vill att jag träffar någon. Du är så genomskinlig och din dubbelmoral tar död på mig.

Varför svarar jag när du ringer? Varför tar jag det du gör? Varför lyssnar jag på dina lögner? Varför tar jag åt mig då du säger att du tycker om mig? Du kan inte visa det. Du säger det när jag är på väg att vända om. Endast då.

Har lust att bara strunta i allt. Jag borde göra det också. För min egen skull. Känns som att jag bara stannar kvar för att jag kan få dig att vara en mycket bättre person, må mycket bättre.

Ska jag vara ärlig har jag tröttnat på att vara den som finns där för alla som behöver det, även för dem som inte behöver det. Trött på att ge och ge och aldrig få något tillbaka. Trött på att ta allt.

Jag vill och kommer finnas där för dem som finns där för mig. Och er som jag plötsligt inte bryr mig om, ni behöver inte undra. Jag struntar bara i er på samma sätt som ni struntar i mig.

Inte ens en lördag kan jag hålla min känslor inne..