Det gör ont. Det gör ont att se dig. Det gör ont att se dig vara någon annan. Det gör ont att se dina gråa ögon som alltid vart så fina, så klarblåa. Det gör ont att sakna den du var. Det gör så fruktansvärt ont att tänka tillbaka på den lilla tiden vi hade.

Jag kan inte ljuga. Jag saknar dig. Jag saknar dina dårigheter. Jag saknar när du inte hör det jag säger och svarar något helt galet. Jag saknar ditt ansikte när du ler som bara du kan. Jag saknar att du inte är som alla andra. Jag saknar oss.

För min egen skull borde jag inte tänka på det. Jag borde inte tänka och jag borde inte känna. Men jag kan inte rå för det. Jag kan inte ljuga för dig, för mig själv eller för alla andra.