Onsdag. - 14 april 2010!

Idag fyller min syster Madeleine 19 år, Grattis!

Är helt i kroppen efter en väldigt jobbig dröm. Kan berätta lite småsaker om vad Madde och jag åstadkommit.
Hela familjen var som i en källare. En svart människa, precis som han var täckt med färg. Han hade inga armar, inga ögon, ingen mun, ingen näsa. Hur som helst så sparkare han ner Madde i ett gigantiskt hål. Vi kunde inte hoppa efter. Dels var vi rädda men vi skulle försöka smida en plan.

Efter ett tag kommer en människa från det där hålet. Han går och plockar jordgubbar. Jag sitter redo med gaffeln för inte ska han ta resten av familjen, hur skulle vi då få upp henne? Efter många om och men spottades Madde upp ur hålet. Vi bestämde då att skjutsa hem alla så vi tog över en Nacksta buss. Det var inte vårat Nacksta alla skulle till så vi hade ingen aning. Vi körde överallt men hittade inge Nacksta.

Tanterna i bussen blev lite hotfulla så vi klev av bussen för att göra oss redo för Mathias mammas bröllop. Mathias struntade i allt. Han gick till Petter i Korsta och vi fick i uppdrag att få tillbaka honom till kyrkan. Det fanns heller inget Korsta. Vi sprang på järnvägar efter tågen, jag körde en motorcykel med Madde som passagerare. Vi kunde knövla ihop den då vi satt på den, dock fanns det inga bromsar. Där for vi som en boll. Stora metallhänder plockade upp de bilar som gjorde något fel. Metallhänderna försökte plocka upp oss men vi var för liten.

Efter att vi bränt av håret på vänster sida av skallen pga järnvägarna, vaknade jag upp med världens puls. Detta var som sagt bara lite smått vad vi gjort.

Kalazo, fattar du vilka äventyr vi var med om i natt?


Madde då hon fyllde 18!

The End,
Johanna

Torsdag. - 11 februari 2010!

Hej!

Idag tog jag en sovmorgon, det behövde jag.

Inatt/imorse drömde jag illa igen.
Jag var ute och for med Kicki då en bil full med stora muskulösa sliskiga killar stoppade oss. De kände Kicki på något sätt. Kicki bad mig ducka så att de inte skulle se mig men det var inte det enklaste då vi packat bilen full av väskor och filtar. De såg mig.

Ingen fick veta att Kicki kände dem så jag var tvungen att döda min familj. Gjorde jag inte det inom ett dygn så skulle de göra det. Jag gjorde det så klart inte. De är ju min familj och jag älskar dem.

Killarna klättrade en och en uppför balkongen. Jag vet inte hur jag lyckades men jag lyckades ta död på dem i alla fall efter ett bra tag. Det är helt sjukt. Varför drömmer man ens sådana här saker?
The End,
Johanna

Måndag. - 1 februari 2010!

Hej och godmorgon!

Jag  myste ner mig i soffan för ungefär  45 minuter sedan. Har inte planerat att gå härifrån ännu. Tänkte smälta min mardröm innan jag gör något annat.

Som ni vet så börjar Mathias jobba 7 så han for strax innan. Jag sover aldrig särskilt bra efter att han åkt och det är då mina mardrömmar kommer. Som ni kanske också vet så är Mathias rätt duktig på att försäga sig och det var lite det drömmen handlade om.

Ungefär så här var den:
Det sista Mathias sa då han for var att han skulle ringa mig på lunchen. Klockan är nu 15 och han har inte ringt. Jag ringer upp honom och han var inte på jobbet. Han försökte lura mig att han jobbade i Eskilstuna nu. Han menade att han bytt jobb och att han skulle pendla mellan Sundsvall och Eskilstuna. Som om...
Hur som helst så hör jag en tjej i bakgrunden och frågar vem det är.

Han berättade då att det var en tjej som hette Malin som ville följa med Mathias ner till Eskilstuna för att få lite mer tid med sin pojkvän. Mathias är alltså hennes pojkvän. Jag blev så klart ledsen och förbannad och slängde på luren.

Mathias ringer upp några timmar senare och ber om förlåtelse. Jag tar inte emot den men ber honom förklara. Han berättar då att han och Madelen och han träffades på krogen för x antal veckor sedan och det klickade. Madelen? Ja, där var det visst en till tjej. Han blandade ihop deras namn. Mig var han förlovad med, Malin var hans flickvän och Madelen var hans älskarinna från Eskilstuna.

Under drömmens gång kom det fler och fler tjejer in i bilden. Han menade inte att jag skulle få reda på villka de var men som sagt, han är duktig på att försäga sig så det var lätt att räkna ut. Fattar ni vad hemskt det känns. Jag vet att det inte är på riktigt men det är fortfarande jobbigt. Fy!
The End,
Johanna

Torsdag. - 26 november 2009; Inte igen!

Är det verkligen torsdag?

Som nästan alltid somnar jag om då Mathias kliver upp. Efter att han gått till jobbet, det är då mina mardrömmar kommer.

Imorse drömde jag först att jag, Mathias, Mathilda och Anton for och hälsade på Kenneth nere i Skåne. Det behövdes handlas och vi var tvungen till att gå till en speciell affär. Den låg långt inne i skogen.

Eftersom Mathias och Mathilda inte träffat sin morfar på väldigt länge fick jag och Anton gå för vi hade inget med dem andra att göra. Så länge vi gick på den breda stigen gick det bra men till slut kom vi fram till en sjö. Mitt i sjön var en liten ö och på den ön låg affären. Det hade lagt sig en liten ishinna på sjön och det var meningen att vi skulle gå på den ishinnan för att ta oss till affären. Jag som i vanliga fall älskar vatten var livrädd för vatten i drömmen.

Anton börjar gå ut på ishinnan. Man var tvungen att gå lät och sakta för att inte hela hinnan skulle spricka. Jag började störtgrina då jag klev ut. Jag kom halvvägs till ön då jag sjunker igenom hinnan. Där ligger jag. Hjälplös. Anton stog och skrattade och tyckte jag var fjantig. Till slut kommer Mathias bort då han tyckte att dte tog sådan lång tid. Tror ni han hjälpte mig upp? Nej, han ställde sig bredvid Anton och skrattade.

Sedan skramlade posten in genom brevinkastet. Jag vaknade med blöta kinder.

Det är så hemskt att drömma dessa drömmar.


The End,
Johanna

Onsdag. - 25 november 2009; Mardrömmar!

Ja, då har man drömt mardrömmar igen!

Jag drömde att låg hemma och var sjuk. När jag är sjuk ligger jag nermyst i soffan med mitt täcke. Det gjorde jag nu. Jag hörde något konstigt ljud på balkongen så valde att kliva upp och kolla. Av någon anledning hade jag endast mysbyxor på mig så jag lade armen över brösten för att inte visa något. Då jag kollat ut drar en kille ut mig (hur nu det gick till då dörren var stängd...). Han försökte hålla om mig och pussa mig. Jag buttade ifrån honom och lyckades gå in igen.

Då jag stänger den stängda dörren ser jag Paulina stå i ett utav fönstren i huset mittemot. Hon hade flyttat dit och stod med telefonen i örat. Jag ville självklart berätta om händelsen för Mathias så inte han får höra det från någon annan och tolkar det fel. Det var upptaget. Paulina som sett vad som hänt ringde Mathias och berättade vad hon sett.

Jag provade ringa igen. Denna gången svarade han mycket argt. Han lyssnade inte på vad jag hade att säga utan jag var en hora och han ville inte ha med mig att göra något mer. Jag ringde igen men han svarade inte. Jag ringde till Paulina och berättade allting och grät krokodiltårar. Hon kom då över och bad om ursäkt och stannade hos mig tills åskvädret Mathias kom hem.

Jag fick äntligen berätta hur det gick till men det spelade ingen roll. En kille klättrar inte bara upp på balkongen och gör något sådant. Jag och Paulina fick för oss att det var någon som Mathias hade något otalt med och Mathias blev osäker.

Det visade sig att vi hade rätt men jag var fortfarande en hora och kunde fortfarande dra någonstans trots att jag inte gjort något.

Så, ja. Asjobbigt även om det kanske inte lät så. Detta är den jobbigaste drömmen jag någonsin haft.
The End,
Johanna

Lördag. - 14 november 2009; Min dröm i natt!

God morgon!

Eller vad jag skall skriva. Det har inte varit den bästa natten direkt.. Jag drömmer så konstiga grejer. I natt skulle Mathias och jag gifta oss. Då vi skall gå in i kyrkan kommer fem konstiga människor. Tre tjejer med endast trosor och två gubbar med vita kostymer. De skulle gifta sig så de ville ha våran tid i kyrkan. De fick inte våran tid och det gjorde dem förbannade. En utav tjejerna stog ca 20 m bort och hon slängde armen på mig. Dom var konstiga och gummiaktiga så vi valde att bege oss hemåt igen.

Då följer de efter. Ja, eller de jagar oss. Vi får springa för livet. -Vips- så hade vi springvänliga kläder. Jag sprang med Mathias men *poff* så var han borta. Det sprang någon annan kille med mig. Han var jättekonstig men vem skulle jag annars springa med då ingen annan fanns i närheten?

Vi lyckas komma ifrån dem och jag somnar i ett dike av utmattning. En utav de där konstiga gubbarna som vi träffade utanför kyrkan drog upp mig. -Följ med! Ja, jag var ju själv då den andra killen var borta nu så jag vågade inget annat. Detta var alltså den andra gubbens bror och han har försökt varnat oss för hans bror väldigt länge men vi var tröga vanliga människor, tyckte han, så vi förstog inte.

Väl hemma hos honom dyker alla på mig. Den konstiga killen, Mathias, Mathilda och resten av de som var där. Mathias var jättekonstig och ville åt min nacke. Han hade blivit en av de konstiga. Gubben bad mig att låta Mathias göra vad det nu var det han ville göra. Så jag lät honom. Han tuggade mig i nacken och det kittlades. Nu var det över tänkte dem men då Mathias tuggade mig i nacken blev jag synsk. - Det kommer flera konstiga saker som vill åt oss allihopa!

Ja, det vara bara att springa igen. Mathias kom bort igen. Då jag träffar honom igen så tuggar han mig på ett annat ställe. Vi blir som de senaste konstiga sakerna och jag ser ännu mer saker vi måste springa för etc. Skitjobbigt. Verkar som att twilight och något annat satt sig i huvudet på mig. Asjobbigt! Hjärtat håller ju på och dunkar ur bröstkorgen på mig då jag vaknar då jag drömmer att jag är rädd hela tiden och att jag måste springa.

Hoppas eran natt varit lite bättre än min.

Nej, nu är det dags att klä på sig för jobbet.


Saknar dig! ♥
Det går inte att sova något vidare utan dig..
The End,
Johanna

RSS 2.0