Jag ville inte kliva upp. Jag vill gömma mig under täcket. Inte komma fram på hela dagen. Hoppas på att allt bara var ett enda stort skämt. Ett enda stort sjukt skämt.

Jag är helt förstörd. Jag ser helt förstörd ut. Det ser ut som att jag suttit vaken i en vecka och bara gråtit. Mums vad snygg jag känner mig idag!

Jag vet att jag kan vara hård. Samtidigt förlåter jag väldigt lätt. När är det nog? När ska du sluta sänka mig? När ska du förstå att du sårar mig? Du ger mig djupa sår i hjärtat och jag börjar undra om det är det du vill.

Det är meningen att jag ska älska dig. Att du ska vara min förebild. Att du alltid ska finnas där. Allt har gått snett. För länge sedan.

Du klandrar mig för att jag inte hör av mig. Varför ska jag höra av mig till någon som får mig att må dåligt? Du kan inte ens svara på min frågor. Och då är det dina val, det är hur du valt att göra. Du är störd och jag hatar dig. Den dagen jag säger att jag älskar dig igen, den dagen är jag lika störd som du.

</3

Ja, jag är kluven. Jag är tillbaka på ruta ett. Detta är typ tusende gången jag börjar om från början. Det börjar bli en vana. Ändå vet jag inte hur jag ska göra. Hur jag ska bete mig.

Mina knän är svaga och jag bara gråter. Jag förstår ingenting. Är det inte det ena så är det det andra. Jag orkar inte. Jag kan seriöst inte ta mer. Det är anledningen till att jag valt att hålla mig undan. Inte höra av mig.

Det värsta är att du inte hört av dig till mig heller. Så många gånger som jag kämpat för dig. För vårat band. Vårat blodsband. Det spelar ingen roll vad jag gör. Oavsett,  tar du mig för givet och räknar med att jag ska orka ta allt. Jag gör inte det. Det är nog nu.

Hade jag varit stark, hade jag inte pratat med dig. Hade jag varit stark, hade jag inte pratat om dig. Hade jag varit stark, hade jag inte brytt mig.

Du är nu en nykter alkoholist. Förhoppningsvis. Vad vet jag då jag bor flera mil bort? Vad vet jag då du aldrig hör av dig? Vad vet jag då ingen berättar något för mig?

Det känns som att min familj drar sig bort från mig. Undanhåller. Inte berättar. Ljuger. Till viss del är det sant. Det vet ni själva. Vi har varit så tajta. Berättat allt för varandra. Vad har jag gjort för att ni inte ska prata med mig?

Detta tär. Men det får inte sänka mig.

Denna kväll/natt skall jag lägga mig måttligt nöjd. Just nu, känner jag mig allmänt nöjd med livet.



Kan inte sluta kika på bilderna sedan gatufesten. Det går bara inte.

Då var man hemma. Om en liten stund ska jag bege mig bort till jobbet. Skön vecka denna vecka. Jobbar bara måndag och lördag. Great eller vad!?

Under denna vistelse i Ljusdal har jag vart alldeles för upptagen med att mysa för att ens hinna tänka tanken att knäppa kort. Kom dock på igårkväll att det skulle vara roligt att ha någon bild iaf. Jag menar, Mariann bor ju i Norge och kommer ner under sommaren så.


Morfar och min fina moster.


Mormor.


Vi sitter och spelar 500. Morfar vann ena och jag den andra. Morfar skulle kasta i chokladen i skålen. Ser ni vad fint den landade på kanten?

Nej, nu ska jag ta och göra mig klar sedan blir det jobb. Efter det blir det till att kika på då grabbsen och flicksen spelar innebandy!

Det känns som en stor börda lämnat mig. Jag känner mig lätt. Nästan så att jag kan flyga.

Jag känner mig glad. Det är helat stört att något sådant här kan få allting att vända. Jag vet äntligen sanningen.

Jag känner varken ilska eller förtvivlan. Jag kan inte förklara.

Det är stört. Jag borde inte känna så här. Jag borde vara arg. Känna mig sviken. Men jag gör inte det. Stört, helt klart. Men allt känns så värt av någon anledning.

Tack pappa för all styrka och för att jag fått lika stort hjärta som du ♥

Magvärken är fortfarande kvar. Inte okej. Ändå har jag tagit det lugnt idag.

Rett ut en massa har jag gjort och det känns helt ärligt riktigt bra. Jag räknar inte med att folk ska förstå varför jag valde att göra som jag gjorde. Men jag anser att det är rätt. Man är inte mer än människa och alla kan göra fel. Det viktigaste är att alla lärt sig något utav detta och förhoppningsvis är det något som alltid finns i baktankarna. Medvetet som omedvetet. Det är dags att gå vidare och varför inte som vänner?

Imorgon är det fredag. Jag är ledig. Mathilda kommer hit imorgon bitti. Vid 13 ska Mathilda klippa mig och mot kvällen beger jag mig ut till Sanna i Timrå för Idol och mys.

På lördag är det jobb som gäller.

Allt är löst. Allt är utrett.

Allt är fortfarande nytt och jag har inte hunnit smält det men det är löst nu.

Orkar inte bråka om det. Jag tar det moget och går vidare istället.

Jag förstår allt nu.

Söndag. En äkta söndag. Ingenting speciellt sker. Jag poar på hemma. Lyssnar på musik.

Jag har pratat med Madde i en timme i telefon. Saknar henne. Hon kommer hem om två veckor. Då blir det till att ta igen tid. Ska fira morfar och pappa då också. Morfar fyller hela 80 år!

Nej, nu ska jag väl fortsätta städa. Sedan får vi se vad som sker.

Sitter just nu och andas lite mellan måltiderna. Jag är hos mormor och morfar, vilket är hur mysigt som helst. Dock gör man inte så mycket mer än äter.

Kom till Ljusdal 10,25 igår. Myste på med mormor och morfar. Spelade kort och hade oss.
Emil kom hit efter jobbet och jag följde med honom hem till Tallåsen. Tokmysiga huset ju! For bort till Irene och Roger. Efter det for vi ut på en lite ride över Föne och Ljusdal. Mys!

Emil och jag har växt upp med varandra. Gått i samma klass och bott grannar. På det är vi tremänningar men har aldrig riktigt umgåtts vilket är sämst. Vi har nu tagit upp kontakten och tänker inte låta den rinna ut i sanden.

Hade seriöst hur roligt som helst och kommer fara hem oftare. Saknar Ljusdal nå stört. Sju år sedan vi flyttade härifrån och det är fortfarande hem.

Ikväll bär det av till Sundsvall igen. Möter upp Madde vid tåget 21,55 och efter det går vi bort till Öster. Imorgon blir det jobb och överraskingsdag. Vad som sker på kvällen återstår att se.

En klump i både hals och mage. Tårar som är redo att sakta rinna ner för kinden. Alldeles för mycket tankar. Ännu fler frågetecken.

Det som sker kommer sällan ensam. Allt händer samtidigt. Jag behöver inte detta. Inte just nu.

Dock har allt en mening. Jag vill ha facit i hand. Se vad som sker. Se så att jag väljer rätt väg. Det är inte lätt. Inte lätt alls...

Ville verkligen inte lämna stugan. Jag har haft det så sjukt mysigt i helgen. Helgen har inte vart perfekt men det kan man inte förvänta sig heller. Ska sno bilder från Vickan och Chicken har jag tänkt.

Kvällen spenderades först med Hamrin. Vi såg på Björnbröder 1 och 2.
Efter det följde Pernilla med mig hem. Vi har lyssnat på musik och bara myst typ.

Godnatt med er!

Jag är så less på att du förstör. Inte bara i din närvaro, utan i din frånvaro också. Jag kopplar låtar till dig. Jag ser folk ha den relationen det är meningen att du och jag ska ha.

Du har förstört ditt liv och du raserar våra. Skillnaden är dock att vi inte låter dig krypa oss under skinnet. Hur svaga vi än är, står vi på våra egna ben.

Jag vill inte tänka på dig men tiden är snart kommen. Det är snart två år sedan du kom hem. Då allt skulle bli bra men allt blev bara sämre.

Det är ingen årsdag jag vill minnas men tyvärr gör jag det.

För två år sedan skulle vi bli en familj igen.
</3

Sitter hemma i soffan och funderar starkt på att gå och lägga mig. Komma undan från verkligheten för att tag.

Dagen har spenderats med Christina Spjut = awesome!
Vart ut till Birsta och solat typ. Mys!

Det måste vara något fel på mig. Jag döljer alla känslor. Till slut känner jag ingenting. I alla fall för ett tag.
Jag tar allt med en nypa salt. Allt som sker sänker mig nästan till botten men innan jag hamnar där lyfter jag upp mig sälv och trycker bort det jobbiga. Jag pratar sällan om hur jag känner, om jag tycker att det är jobbigt eller så. Jag berättar vad som skett sedan lämnar jag det åt sidan.

Jag har blivit bättre på att prata. Men jag måste ändå vara felande på något sätt. Inte okej.

Det har vart en äkta myshelg!

I fredags var det Birsta, bio och mys i Matfors.

Igår började jag dagen med en promenad med Hamrin och Öster. Var bort till Öster en sväng innan jag mötte upp Pernilla. Lunch och sedan joinade Sanna och det blev en tur på stan. Pernilla började jobba 16 så från då till 19 satt jag bara hemma för mig sälv och tog det lugnt.

Vid 19 hämtade Hamrin och Öster upp mig. Satt hemma hos Hamrin och kollade på film och bara myste på. Pratade och skrattade. Viktoria kom bort också, mys!

Idag har jag vart på jobbet. Jag har inte kunnat gjort något så fick ställa upp för Pontus och Petter. De stackarna jobbade utan rast i 8 timmar idag. Var iväg och köpte lunch åt grabbarna. Kände mig duktig men det var jag ju inte då, haha!

Efter jobbet for jag ut till Sanna i Timrå där Gustav också var. En trevlig kille. Mysig kväll!

Min telefon har btw gett upp. Wiho! ag kan sms:a men inte ringa eller ta emot samtal. Hoppas på att den bara jävlas och är som den ska imorgon!

Igårkväll gick jag på bio med Kicki, Christoffer och Robin. Vi såg på Dumma Mej och den var faktiskt bra. Den var ful men roligt. Lätt värt! Då har man blivit av med min 3D oskuld också.

Efter bion följde jag med ut till Matfors. Myste på där hemma och for ut en sväng. Mysigt värre!
Vid 00,30 var jag hemma.

Funderade på om jag skulle möta upp grabbarna men kände att jag inte riktigt orkade. Tar igen det ikväll istället. Att träffa grabbarna allstå. Ingen utgång.

Imorse begav vi oss ut på promenad igen. Jag, Hamrin och Öster. Efter det handlade vi tills ikväll. Skiljdes en stund innan vi möttes upp igen och gick hem till Öster.

Vid 13 mötte jag upp Pernilla. Gick på stan en sväng. Köpte lite örhängen. Vi gick sedan hem till mig och myste på innan hon nyss begav sig till jobbet.

Själv ska jag sitta här tills typ 20 och försöka smälta in allt som sker. Hänger inte med. Förstår inte varför. Förstår ingenting..