Är så sjukt ledsen och besviken. Jag har vetat hela tiden att du inte kommer förändras till den underbara människa du en gång var. Ändå har jag hoppats på att du ska hitta tillbaka.

Förstår inte hur du kan ställa till med så mycket. Förstöra så mycket. Att du gör det och sedan förstår att jag tycker att det är fel och att det svider. Du är så sjukt korkad.

Att du kan sitta och säga att du saknar mig efter att du gjort det jag vart mest rädd för att du skall göra.
Bortkastad tid. Det gör ont. Detta har blivit till en vana.