Massa tankar och känslor som vanligt. Denna gång tänker jag inte skriva något om hur ledsen jag är, att allt försvinner eller att inget är som det ska.

Denna gång tänker jag skriva om hur tacksam jag är för min vänner. Att jag har just dem underbara vänner jag har. Att dom förtjänar det allra bästa och hur glad jag är över att jag blivit förlåten för den senaste tiden jag inte funnits där. Jag har levt i en bubbla och jag ångrar varje dag jag inte funnits där.

 Jag har de allra bästa vännerna i världen. Det kan ingenting ändra på.

Denna helg har vart så sjukt värd. Jag har träffat de flesta nära. Jag är så sjukt glad. Blödig är jag också, men mest glad.

Låt detta vara, i alla fall för ett tag. Det är väl inte för mycket begärt?