Sitter hemma nu i soffan och äter en tallrik med fil och flingor. Funderar, tänker...
Jag vill så gärna hata mina föräldrar efter det dom gjort. Men när jag väl träffar dom kan jag inte det. Dom är mina föräldrar och jag älskar dom. Det jobbiga är att allt känns så jobbigt efter att man träffat dem. Precis som att en börda lägger sig tung som betong på axlarna. Känner sig bara ledsen och nedstämd. Saknar familjen Henriksson. Saknar den så enormt mycket. Nu är vi splittrade familjen Henriksson, snart inte ens det då mamma tar tillbaka sitt flicknamn Eriksson. Vad jag förstår kommer mina syskon lägga till det namnet så det blir Eriksson-Henriksson. Jag har valt att inte göra det. Av en hel bunt olika orsaker. Jag hette Eriksson när jag var liten och det känns som mitt namn. Men samtidigt vill jag byta till Eriksson av en bra anledning. För min och Mathias skull. Det är i alla fall jobbigt och jag går runt med en klump i magen hela tiden och gråten i halsen. Jag behöver verkligen inte det här. Det gör ingen av oss. Vad alkohol kan förstöra. Det är hemskt. Jag vill inte ha det så här!

Jag vet att det är massa känslor och funderingar i mina inlägg nu men jag behöver det. + att det är min blogg och jag skriver vad jag vill,