Ingen vet!
Jag har massa tankar jag känner att jag behöver skriva av mig men jag kan inte få fram dem i ord. Jättestörigt!
I natt blev det en hel del prat. Om allt egentligen. Jag känner mig jättedum och låter minst lika dum men det finns en anledning till att jag inte berättar allt. Att jag inte berättar om allt som hänt. Du vet en liten del. Ni vet en liten del.
Det funkar bara inte.
Detta funkar inte. Jag får inte fram något.
I natt blev det en hel del prat. Om allt egentligen. Jag känner mig jättedum och låter minst lika dum men det finns en anledning till att jag inte berättar allt. Att jag inte berättar om allt som hänt. Du vet en liten del. Ni vet en liten del.
Det funkar bara inte.
Detta funkar inte. Jag får inte fram något.
The End,
Johanna
Johanna
...................
Sitter i soffan nu. Den är fortfarande utbäddad. Jag sitter och funderar och det är dumt. Mycket dumt. Det är så mycket tankar som snurrar i huvudet på mig.
Jag behöver inte ta all skit. Jag förtjänar inte den, ändå tar jag emot den utan att säga ett ljud. Jag bara finner mig. Jag borde inte göra det men jag gör det ändå. Jag låter dig tracka ner på mig. Jag blir ständigt trampad på, precis som stenen som fastnat under din skosula.
Du ljuger. Du förvränger sanningen och du ljuger. Hur kan du? Jag tänker aldrig bli som du. Jag tänker aldrig sjunka till din låga nivå.
The End,
Johanna
Johanna
Dina ögon kan lura vem som helst!
Varför låter jag det du säger sänka mig? Varför känner jag mig usel över att jag gått vidare?
Ikväll fick jag en förklaring över varför du inte längre har mig kvar, varför du blockat mig och raderat mitt nummer. Jag fick även en fin förklaring om varför du ville umgås.
Dock kom den förklaringen för sent. Dessutom kom den tätt påföljd av en mängd elaka ord. Inte nog med det gav du en liknande förklaring till en annan ikväll.
Jag vill inte säga att du är patetisk för i mina ögon var du så mycket mer, men det är du. Patetisk och ensam. Du har dig själv att skylla. Jag fanns där men du knuffade bort mig. Vi var aldrig något och vi kom aldrig så långt att vi skulle bli något. I mina ögon. Du är svår och jag förstår mig inte på dig. Du är min vän, jag vet inte om jag är din.
Dina ögon kan lura vem som helst, det vet du och därför leker du.
Jag finns här som din vän om du behöver mig. Tills dess tänker jag inte slösa min energi på dig.
Detta inlägg var jobbigt att skriva. Jag ser nu den personen som jag inte velat se tidigare. Den personen alla andra sett. Jag var blind, jag ville inte se.
Jag hatar inte dig. Men jag hatar att det du säger tar.
Jag behövde skriva av mig så att jag kan sluta bry mig. Ni vet inte vem det är. Bara de allra närmsta gör det. Det är inte säkert att ens de förstår allt detta. Må så vara.
Ikväll fick jag en förklaring över varför du inte längre har mig kvar, varför du blockat mig och raderat mitt nummer. Jag fick även en fin förklaring om varför du ville umgås.
Dock kom den förklaringen för sent. Dessutom kom den tätt påföljd av en mängd elaka ord. Inte nog med det gav du en liknande förklaring till en annan ikväll.
Jag vill inte säga att du är patetisk för i mina ögon var du så mycket mer, men det är du. Patetisk och ensam. Du har dig själv att skylla. Jag fanns där men du knuffade bort mig. Vi var aldrig något och vi kom aldrig så långt att vi skulle bli något. I mina ögon. Du är svår och jag förstår mig inte på dig. Du är min vän, jag vet inte om jag är din.
Dina ögon kan lura vem som helst, det vet du och därför leker du.
Jag finns här som din vän om du behöver mig. Tills dess tänker jag inte slösa min energi på dig.
Detta inlägg var jobbigt att skriva. Jag ser nu den personen som jag inte velat se tidigare. Den personen alla andra sett. Jag var blind, jag ville inte se.
Jag hatar inte dig. Men jag hatar att det du säger tar.
Jag behövde skriva av mig så att jag kan sluta bry mig. Ni vet inte vem det är. Bara de allra närmsta gör det. Det är inte säkert att ens de förstår allt detta. Må så vara.
The End,
Johanna
Johanna
Lite ovant!
Idag har jag fått en paus från alla tankar. Känns skönt. Jag sitter här. Ensam med musik och det gör mig ingenting. Jag känner inte att jag måste ha någon här. Kanske hjälper sms:en mig, men ändå. Det känns bra i alla fall.
Jag har bara två saker i huvudet som snurrar. Den ena stör mig något fruktansvärt och jag förstår inte varför. Du har nu tagit kontakt med 5 av 6. Jag är inte en utav dem du tagit kontakt med. Även fast jag inte vill så väntar jag och hoppas att nästa samtal skall vara från dig. Nästa samtal är aldrig det. Det är tungt även fast jag inte vill erkänna det. Idag är jag stark och kan ta det. Imorgon vet jag inte.
Jag är endast ett samtal bort.
The End,
Johanna
Johanna
Berg-och-dal-bana!
Det har gått som en berg-och-dal-bana på sistone. Ena sekunden kan jag sitta och skratta och det finns inte något som kan rubba mig. Andra stunden sitter jag där och vill låta tårarna falla. Gråta ut. Lätta på hjärtat. Men jag vill inte. Jag kan inte.
Jag vill inte vara svag och gör därför allt i världen för att visa att jag är stark. Det är en fasad jag byggt upp. Jag vet det. Du vet det. Jag vill inte att folk ska bry sig. För jag vill inte bry mig. Det är tufft.
Igår efter jobbet var jag först glad. Sekunden jag slängde mig i soffan slog det om totalt. Jag försökte vara glad men det ville sig inte. Jag vet att ni märker men ni säger inget. Ni vet att jag inte vill prata om det. Ni vet att jag inte vill att ni märker.
Det är så stor skillnad på mig som glad och mig som nere. Jag vill vara den glada, flamsiga, knäppa personen som man skrattar både med och åt. Jag tycker inte om den patetiska mig. Den delen kan slänga sig i väggen.
Det är alltid samma sak. Så klart är det en del runt omkring men det är alltid samma sak som sänker mig till botten. Jag orkar inte.
Jag vill inte vara svag och gör därför allt i världen för att visa att jag är stark. Det är en fasad jag byggt upp. Jag vet det. Du vet det. Jag vill inte att folk ska bry sig. För jag vill inte bry mig. Det är tufft.
Igår efter jobbet var jag först glad. Sekunden jag slängde mig i soffan slog det om totalt. Jag försökte vara glad men det ville sig inte. Jag vet att ni märker men ni säger inget. Ni vet att jag inte vill prata om det. Ni vet att jag inte vill att ni märker.
Det är så stor skillnad på mig som glad och mig som nere. Jag vill vara den glada, flamsiga, knäppa personen som man skrattar både med och åt. Jag tycker inte om den patetiska mig. Den delen kan slänga sig i väggen.
Det är alltid samma sak. Så klart är det en del runt omkring men det är alltid samma sak som sänker mig till botten. Jag orkar inte.
The End,
Johanna
Johanna
Saknar dig!
Jag tog modet till mig och sms:ade dig igår. Jag lovade mig själv att inte höra av mig till dig förns du hört av dig till mig. Samtalet eller sms:et jag väntar på kommer inte. Jag saknar dig och vill kunna ringa dig mitt i natten som jag kunde göra innan Gnarps cruisingen var.
Jag är glad på ett sätt att du tagit tag i ditt liv (om det nu är det du gjort). Samtidigt som jag inte vill att du gjort det. Vi hade byggt upp en sådan fin kontakt. Jag kunde ringa dig när som helst på dygnet. Du kom hem till mig då jag var sjuk, mitt i natten. Du fanns alltid där.
Jag vet att du går igenom en period och att det är både jobbigt och krävande.
Men jag saknar dig... ♥
Jag är glad på ett sätt att du tagit tag i ditt liv (om det nu är det du gjort). Samtidigt som jag inte vill att du gjort det. Vi hade byggt upp en sådan fin kontakt. Jag kunde ringa dig när som helst på dygnet. Du kom hem till mig då jag var sjuk, mitt i natten. Du fanns alltid där.
Jag vet att du går igenom en period och att det är både jobbigt och krävande.
Men jag saknar dig... ♥
The End,
Johanna
Johanna
.
Att så lite kan göra så mycket och tvärtom. Det tog emot men jag sms:ade dig. Jag väntar fortfarande på ditt samtal. När kommer det?
Jag blir glad i hela kroppen.
Jag blir glad i hela kroppen.
The End,
Johanna
Johanna
Vänner? Pyttsan!
Jag vet att jag borde sova. Jag vill inte, jag har inte ens lust att försöka. Det är kallt och ensamt att sitta här. Nerkurad i soffan. Samtidigt är det välbehövligt och mysigt. Eller mysigt var kanske att ta i.
Jag har massa funderingar över helgen. Det är Gnarps cruising till helgen. Jag vill dit, massa roligt folk, pappa. Dock känner jag mig i vägen. Som att jag förstör. Jag vet att det bara är måndag men ni kanske förstår hur jobbigt det faktiskt är om jag gruvar mig redan nu? Det är så svårt att förklara så att ni förstår. Varför kan man inte vara vänner? Varför måste man klippa banden mellan sig och de inblandade runt omkring? Varför måste det vi haft slängas i soporna och glömmas bort?
Vi har ändå varit vi. Vi kommer inte bli vi igen. Det vet vi båda två, det vill ingen av oss. Inte du, inte jag. Du skulle vara vännen som alltid finns där. Om jag behöver någon att prata med. Om jag behöver gråta ut. Om jag behöver någon att skratta med. Du sa att du skulle finnas där. Jag trodde på dig. Jag litade på dig. Att jag aldrig lär mig...
Vi har varit vi och jag tänker inte sudda ut oss. Inte glömma oss. Du var en stor del av mitt liv. Det kan varken jag eller du ändra på. Inte Du heller för den delen. Hur mycket Du än vill.
Jag saknar inte dig. Jag saknar inte oss. Jag tycker att det är jobbigt att det blev så här. Ska vi inte ens kunna gå förbi varandra utan att du och Du blänger på mig? Ska vi inte ens kunna säga hej? Tänker du seriöst låta det gå så här långt? Så här fel?
Jag tänker inte gräva ner mig för det här. Du är inte värd det. Våran så kallade vänskap, är inte värd det. Jag tar ett steg tillbaka för att sedan ta ett stadigt steg framåt. Dina fasoner ska inte få hindra mig från att göra det jag vill. Ni kan stå runt hörnet, ni kan stå mitt framför. Det hindrar inte mig. Ni ska inte få förstöra det som komma skall.
Den stora frågan är egentligen; Varför bryr jag mig?
För att jag är jag. Jag kommer alltid vara jag och jag kommer alltid att bry mig om det som betyder och det som betytt. Jag är ingen som glömmer men jag är en som går vidare. Och det är vad jag gör nu. Jag har fått nog av att ta din skit. Nu är det nog. Vi kommer ses på vägen men förvänta dig ingenting. Jag har fått nog av att anpassa mig efter er.
Nu har jag sagt mitt. Lättat på hjärtat, i alla fall lite av det som tynger. Det känns dumt att jag bryr mig. Jag känner mig otroligt dum över det. Nu är det nog.
Jag har massa funderingar över helgen. Det är Gnarps cruising till helgen. Jag vill dit, massa roligt folk, pappa. Dock känner jag mig i vägen. Som att jag förstör. Jag vet att det bara är måndag men ni kanske förstår hur jobbigt det faktiskt är om jag gruvar mig redan nu? Det är så svårt att förklara så att ni förstår. Varför kan man inte vara vänner? Varför måste man klippa banden mellan sig och de inblandade runt omkring? Varför måste det vi haft slängas i soporna och glömmas bort?
Vi har ändå varit vi. Vi kommer inte bli vi igen. Det vet vi båda två, det vill ingen av oss. Inte du, inte jag. Du skulle vara vännen som alltid finns där. Om jag behöver någon att prata med. Om jag behöver gråta ut. Om jag behöver någon att skratta med. Du sa att du skulle finnas där. Jag trodde på dig. Jag litade på dig. Att jag aldrig lär mig...
Vi har varit vi och jag tänker inte sudda ut oss. Inte glömma oss. Du var en stor del av mitt liv. Det kan varken jag eller du ändra på. Inte Du heller för den delen. Hur mycket Du än vill.
Jag saknar inte dig. Jag saknar inte oss. Jag tycker att det är jobbigt att det blev så här. Ska vi inte ens kunna gå förbi varandra utan att du och Du blänger på mig? Ska vi inte ens kunna säga hej? Tänker du seriöst låta det gå så här långt? Så här fel?
Jag tänker inte gräva ner mig för det här. Du är inte värd det. Våran så kallade vänskap, är inte värd det. Jag tar ett steg tillbaka för att sedan ta ett stadigt steg framåt. Dina fasoner ska inte få hindra mig från att göra det jag vill. Ni kan stå runt hörnet, ni kan stå mitt framför. Det hindrar inte mig. Ni ska inte få förstöra det som komma skall.
Den stora frågan är egentligen; Varför bryr jag mig?
För att jag är jag. Jag kommer alltid vara jag och jag kommer alltid att bry mig om det som betyder och det som betytt. Jag är ingen som glömmer men jag är en som går vidare. Och det är vad jag gör nu. Jag har fått nog av att ta din skit. Nu är det nog. Vi kommer ses på vägen men förvänta dig ingenting. Jag har fått nog av att anpassa mig efter er.
Nu har jag sagt mitt. Lättat på hjärtat, i alla fall lite av det som tynger. Det känns dumt att jag bryr mig. Jag känner mig otroligt dum över det. Nu är det nog.
The End,
Johanna
Johanna
Gråten i halsen!
Jag vill inte skriva ett inlägg då jag är nere. Jag vill inte vara nere över huvudtaget. Jag vill vara glad men just nu är jag väldigt tankspridd och hänger inte riktigt med.
Jag vill bara gråta. Gråta tills jag inte har några tårar kvar. Jag vill gräva ner mig i några dagar. Inte ha kontakt med någon. Bara jag och musiken.
Jag hatar detta. Du ställer till det för mig. Allt är så mycket svårare nu. Du skrämmer mig på ett märkligt sätt. Jag förstår inte, gör du?
Jag vill bara gråta. Gråta tills jag inte har några tårar kvar. Jag vill gräva ner mig i några dagar. Inte ha kontakt med någon. Bara jag och musiken.
Jag hatar detta. Du ställer till det för mig. Allt är så mycket svårare nu. Du skrämmer mig på ett märkligt sätt. Jag förstår inte, gör du?
The End,
Johanna
Johanna
Vill inte duga ibland!
Jag vill inte duga ibland. Jag känner inte att jag bryr mig samtidigt som jag gör det. Jag bryr mig inte om dig på det sättet att jag vill ha dig hos mig hela tiden. Jag vill heller inte vara den som du hör av dig till ibland. Jag vill inte duga ibland.
Egentligen vill jag inte skriva någonting om det samtidigt som jag behöver skriva av mig.
Det spelar ingen roll när du ringer, så finns jag där. Visst jag får skylla mig själv. Jag behöver inte vara tillgänglig, jag behöver inte göra mig tillgänglig men av någon anledning så gör jag det. Allt är så lätt med dig samtidigt som det är jättesvårt. Jag är kluven. Jag känner att jag varken vill prata eller träffa dig, att jag mår bättre när jag inte gör det men så fort du ringer ändrar jag mig.
Säger jag nej blir du sur. Jag hatar när du är sur. Jag hatar när jag gör dig sur. Mitt samvete spelar in och jag kan inte tänka på någonting annat.
Jag bryr mig kanske för mycket. Jag försöker ändra på det hela tiden. Men det är dig det handlar om och det gör det svårt. Jag har dig inte, och jag har inte de känslorna för dig men ändå spelar du så stor roll.
Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad jag ska göra.
Egentligen vill jag inte skriva någonting om det samtidigt som jag behöver skriva av mig.
Det spelar ingen roll när du ringer, så finns jag där. Visst jag får skylla mig själv. Jag behöver inte vara tillgänglig, jag behöver inte göra mig tillgänglig men av någon anledning så gör jag det. Allt är så lätt med dig samtidigt som det är jättesvårt. Jag är kluven. Jag känner att jag varken vill prata eller träffa dig, att jag mår bättre när jag inte gör det men så fort du ringer ändrar jag mig.
Säger jag nej blir du sur. Jag hatar när du är sur. Jag hatar när jag gör dig sur. Mitt samvete spelar in och jag kan inte tänka på någonting annat.
Jag bryr mig kanske för mycket. Jag försöker ändra på det hela tiden. Men det är dig det handlar om och det gör det svårt. Jag har dig inte, och jag har inte de känslorna för dig men ändå spelar du så stor roll.
Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad jag ska göra.
The End,
Johanna
Johanna
Jag vet inte vad jag vill!
Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag inte vill. Detta är riktigt jobbigt. Jag vill heller inte sitta och fundera ut detta. Jag vill att någon skall berätta för mig hur jag vill ha det. Någon som vet exakt. Samtidigt vill jag inte att någon berättar hur och vad jag ska göra. Jag vill och måste lösa detta själv. Jag blir snurrig och hänger inte med själv ens.
Jag vill inte vara nere och fräsa av. Jag vill vara glad trevlig. Jag vill inte vara en börda. Det känner jag mig som just nu. En börda som ni vill bli av med men att ni inte vågar säga till. Jag kommer inte sluta bry mig.
Jag känner att jag behöver träffa någon som får mig att må bra. Någon som får mig glad oavsett hur nere jag är, oavsett hur nere jag är.
Det är inte lätt kan jag lova. Jag letar fel på alla. Varför gör jag det? Jag vet att man inte kan vara perfekt. Ändå är det det jag söker efter. En felfri någon.
Jag vill inte vara nere och fräsa av. Jag vill vara glad trevlig. Jag vill inte vara en börda. Det känner jag mig som just nu. En börda som ni vill bli av med men att ni inte vågar säga till. Jag kommer inte sluta bry mig.
Jag känner att jag behöver träffa någon som får mig att må bra. Någon som får mig glad oavsett hur nere jag är, oavsett hur nere jag är.
Det är inte lätt kan jag lova. Jag letar fel på alla. Varför gör jag det? Jag vet att man inte kan vara perfekt. Ändå är det det jag söker efter. En felfri någon.
The End,
Johanna
Johanna
-
Min blogg blir mycket tråkigare för er att läsa då jag nästan bara skriver då jag har massa tankar och då det hänt något. Dock är det då det känns bra att skriva. Jag behöver skriva av mig. Det spelar ingen roll om hela världen läser. Jag tänker inte lova att det alltid kommer vara så här. Jag tänker inte lova att jag ska bättra mig och skriva mer allmänt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Min mamma vill att jag och hon far iväg på kryssning. Bara hon och jag. Jag vet inte om jag vill. Eller jo, jag vet att jag vill men jag vill inte riskera det vi byggt upp nu. Vi har en jättebra kontakt nu. Vi står varandra mycket nära. Jag vill inte förstöra detta. Eller, jag vill inte att mamma förstör detta.
Det kan bli jätteroligt samtidigt som det kan bli världens flopp. Jag vill ge henne en chans men vet inte om jag vågar ge henne en. Jag är rädd för att något ska hända och vi tappar denna kontakten vi nu jobbat så otroligt hårt för.
Nej, nu ska jag sluta skriva här för nu kommer roligt folk förbi. Hejs!
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Min mamma vill att jag och hon far iväg på kryssning. Bara hon och jag. Jag vet inte om jag vill. Eller jo, jag vet att jag vill men jag vill inte riskera det vi byggt upp nu. Vi har en jättebra kontakt nu. Vi står varandra mycket nära. Jag vill inte förstöra detta. Eller, jag vill inte att mamma förstör detta.
Det kan bli jätteroligt samtidigt som det kan bli världens flopp. Jag vill ge henne en chans men vet inte om jag vågar ge henne en. Jag är rädd för att något ska hända och vi tappar denna kontakten vi nu jobbat så otroligt hårt för.
Nej, nu ska jag sluta skriva här för nu kommer roligt folk förbi. Hejs!
The End,
Johanna
Johanna
Det fungerar inte!
Det här fungerar inte. Jag klarar inte av att vara själv. Jag sitter bara och funderar och blir nere. Jag funderar hur folk kan bete sig som idioter. Jag funderar på vad folk egentligen tänker med. Jag vet att jag inte ska bry mig. Jag vet att det inte är värt det. Ändå sitter jag här.
Jag har varit hemma i cirka en timme. Jag slutade 18. Jag håller redan på att gå under. Jag vill inte sitta här. Jag vill inte vara själv. Dock vet jag att jag behöver det. Jag behöver fundera. Jag behöver vara själv ett slag. Men jag vill inte.
Det är lördag och det finns mycket roligare saker att göra men jag har ingen lust. Jag har ingen lust med någonting.
Dumma depperiod. Det känns som ingen förstår.
The End,
Johanna
Johanna
Hur kunde du?
Hur kunde du gå igenom med dessa lögner? Hur kan du leva med dig själv? Hur kan du inte ha dåligt samvete?
Jag hade känt mig som den sämsta människan i världen.
Jag hade känt mig som den sämsta människan i världen.
The End,
Johanna
Johanna
Det är inte lätt då man inte vet!
Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag känner. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag känner om någonting. Detta är asjobbigt.
Jag har haft min period då inget rör mig i ryggen. Det har inte spleat någon roll vad någon gjort. Jag har inte brytt mig. Jag verkar vara på väg tillbaka och jag vill inte det. De senaste veckorna har varit hur bra som helst. De senaste dagarna har jag känt mig nerstämd.
Jag vill vara kär. Jag vill också mysa. Jag trivs som singel (vilket jag inte trodde att jag skulle göra), samtidigt som jag inte vill vara själv. Jag vill ha någon samtidigt som jag vill vara själv. Detta är inte lätt mina vänner.
Och för er som inte förstår. Det här är jag. Visst detta kanske är en period jag går igenom men det är jag. Jag lovar!
Jag har haft min period då inget rör mig i ryggen. Det har inte spleat någon roll vad någon gjort. Jag har inte brytt mig. Jag verkar vara på väg tillbaka och jag vill inte det. De senaste veckorna har varit hur bra som helst. De senaste dagarna har jag känt mig nerstämd.
Jag vill vara kär. Jag vill också mysa. Jag trivs som singel (vilket jag inte trodde att jag skulle göra), samtidigt som jag inte vill vara själv. Jag vill ha någon samtidigt som jag vill vara själv. Detta är inte lätt mina vänner.
Och för er som inte förstår. Det här är jag. Visst detta kanske är en period jag går igenom men det är jag. Jag lovar!
The End,
Johanna
Johanna
Att inte bry sig!
Jag vet att jag bryr mig för mycket. Jag vill att alla ska ha det bra. Jag vill att alla ska må bra. Jag gör vad som helst för att hjälpa till.
Idag brast det för mig. Jag älskar min mamma så sjukt mycket. Jag vill inte förlora henne igen. Jag klarar inte det. Jag kan inte gå igenom det igen. Det går bara inte. Snälla svik inte. Jag behöver dig.
Idag fick jag höra visdomsorden. Att jag ska sluta bry mig. Om det ändå vore så enkelt. Då hade jag gjort det för länge sedan. Jag försöker men det vill sig inte. Jag vill allas bästa. Jag vill inbilla mig att det är något positivt. Dock är det inte bara positivt.
När jag hjälper alla andra sänker jag mig själv. Det bästa som finns är att se till att andra har det bra. Hur bra det än känns att jag gjort något bra, känner jag att jag sänks millimeter för millimeter. Problemet är att jag inte vet varför. Jag önskar jag finner svaret på det snart. Jag vill slippa grubbla.
The End,
Johanna
Johanna
Jag finns fortfarande här!
Jag har inte försvunnit. Jag finns här. Jag kommer alltid finnas här. Jag har inte glömt. Jag kommer alltid minnas. Jag vet att jag är dålig på att umgås och höra av mig. Jag ska bli bättre.
Jag gruvar mig för det som komma skall. Jag måste bli bättre, mycket bättre. Annars står jag där, pank som en kyrkråtta med hyra och räkningar som skall betalas. Jag har ingen räddning. Det är så det känns i alla fall. Jag måste klara det här.
Jag flyttar om en vecka. Jag kommer då äntligen få göra precis som jag vill utan att känna att jag har en hök efter mig. Jag längtar tills jag får leva mitt eget liv utan att någon annan ska försöka leva det åt mig.
Imorgon kommer min mamma hit. Om hon inte ändrar sig så klart.
The End,
Johanna
Johanna
Jag trodde att det var mitt liv!
Sundsvall verkar veta mer om vem jag är och vad jag gör än vad jag själv vet. Jag förstår inte. Jag är ingen dålig människa bara för att jag inte sitter hemma och gräver ner mig. Jag är ingen dålig människa för att jag gått vidare med mitt liv. Jag är ingen dålig människa för att jag aldrig mått så bra som jag gör nu.
Jag är nöjd med mitt liv. Det händer massa roliga saker och för en gång skull är jag med då de roliga sakerna händer. Jag träffar så sjukt roligt folk. Jag binder nya kontaker.
Jag bryr mig inte om ni tycker att jag umgås med fel personer. Jag bryr mig inte om ni tycker att jag blivit konstig. Ni kan prata hur mycket skit ni vill. Jag vet vem jag är och vad jag gör. Man ska inte lita på rykten. Rykten kan vara lika falska som de kan vara sanna. Och även om ryktena är sanna kan det vara ett förflutet. Det betyder inte att ryktet stämmer in i nutid.
Jag är samma person jag alltid varit. Enda skillnaden är att jag är impulsiv och att jag ger alla en chans. Jag planerar inte varje minut av min dag. Jag gör det som faller mig in och gör det med den personen/de personerna jag vill.
Ni kan sitta där och tro att jag ligger runt, att jag gör massa skit, om ni tycker att det är roligt. Då känner ni inte mig. Då känner inte jag er.
Jag vet inte vem jag kan lita på längre.
Oavsett vad, är jag den jag är. Det är ditt val om du accepterar det eller inte.
Roligt att ni hellre lägger er i mitt liv än att leva ert eget.
Jag är nöjd med mitt liv. Det händer massa roliga saker och för en gång skull är jag med då de roliga sakerna händer. Jag träffar så sjukt roligt folk. Jag binder nya kontaker.
Jag bryr mig inte om ni tycker att jag umgås med fel personer. Jag bryr mig inte om ni tycker att jag blivit konstig. Ni kan prata hur mycket skit ni vill. Jag vet vem jag är och vad jag gör. Man ska inte lita på rykten. Rykten kan vara lika falska som de kan vara sanna. Och även om ryktena är sanna kan det vara ett förflutet. Det betyder inte att ryktet stämmer in i nutid.
Jag är samma person jag alltid varit. Enda skillnaden är att jag är impulsiv och att jag ger alla en chans. Jag planerar inte varje minut av min dag. Jag gör det som faller mig in och gör det med den personen/de personerna jag vill.
Ni kan sitta där och tro att jag ligger runt, att jag gör massa skit, om ni tycker att det är roligt. Då känner ni inte mig. Då känner inte jag er.
Jag vet inte vem jag kan lita på längre.
Oavsett vad, är jag den jag är. Det är ditt val om du accepterar det eller inte.
Roligt att ni hellre lägger er i mitt liv än att leva ert eget.
The End,
Johanna
Johanna
Varför ljuga?
Jag försöker inte dölja något för dig. Frågar du så svarar jag. Du kan inte skälla på mig om du inte frågar mig, om du frågar mina och dina vänner i stället.
Jag har ingen skyldighet att berätta något för dig. Du anser inte att du gått bakom min rygg. Jag anser inte att jag gått bakom din rygg. Skillnaden är att jag inte bryr mig men det verkar du göra.
Så från och med nu. Kan vi bete oss som i den åldern vi faktiskt är?
Det blir så mycket lättare för alla om vi kan bete oss som folk. Jag vill inte ha dig tillbaka och jag har inte gett dig signaler eller dylikt, att jag vill det.
Jag har kommit över dig, var snäll och förstå det.
Låt mig leva mitt liv. Du lever ditt. Vill du smyga, smyg. Jag är inte rädd att du ska få veta allt som sker. Jag är rädd för att mina vänner sviker. Berättar jag något för dem förväntar jag mig att det stannar där. Jag vill att det kommer från mig. Det blir så lätt missförstånd annars och jag får inte en chans att förklara hur det egentligen är. Dock tänker jag inte, som sagt, berätta allt som sker. Vill du veta, fråga mig. Jag bits inte.
Du är den människan som känner mig som bäst, men du tvekar på mig som mest. Ingen har någonsin tvekat på mig som du. Jag är den jag är. Jag är den jag alltid varit. Jag är den jag alltid kommer att vara.
Är det så att du totalt glömt bort vem jag är? Nej, precis. Jag skulle inte tro det.
Jag hoppas att du är lycklig. Gör hon dig lycklig är det väl självklart att du ska vara med henne. Jag är glad för din skull. Kan inte du vara lite glad för min?
Jag har ingen skyldighet att berätta något för dig. Du anser inte att du gått bakom min rygg. Jag anser inte att jag gått bakom din rygg. Skillnaden är att jag inte bryr mig men det verkar du göra.
Så från och med nu. Kan vi bete oss som i den åldern vi faktiskt är?
Det blir så mycket lättare för alla om vi kan bete oss som folk. Jag vill inte ha dig tillbaka och jag har inte gett dig signaler eller dylikt, att jag vill det.
Jag har kommit över dig, var snäll och förstå det.
Låt mig leva mitt liv. Du lever ditt. Vill du smyga, smyg. Jag är inte rädd att du ska få veta allt som sker. Jag är rädd för att mina vänner sviker. Berättar jag något för dem förväntar jag mig att det stannar där. Jag vill att det kommer från mig. Det blir så lätt missförstånd annars och jag får inte en chans att förklara hur det egentligen är. Dock tänker jag inte, som sagt, berätta allt som sker. Vill du veta, fråga mig. Jag bits inte.
Du är den människan som känner mig som bäst, men du tvekar på mig som mest. Ingen har någonsin tvekat på mig som du. Jag är den jag är. Jag är den jag alltid varit. Jag är den jag alltid kommer att vara.
Är det så att du totalt glömt bort vem jag är? Nej, precis. Jag skulle inte tro det.
Jag hoppas att du är lycklig. Gör hon dig lycklig är det väl självklart att du ska vara med henne. Jag är glad för din skull. Kan inte du vara lite glad för min?
The End,
Johanna
Johanna
Allt känns så mycket bättre!
Jag känner mig finare än på länge. Jag känner mig gladare än på länge. Jag känner mig lyckligare än på länge.
Det enda som fattas nu är någon att känna mig så här med. Någon att klä upp mig lite extra för samtidigt som jag skall kunna ha på mig myskläder och han fortfarande tycker att jag är det finaste han någonsin sett.
På lördag skall jag gå ut utan ring på fingret för första gången. För första gången någonsin kommer jag inte dömmas efter ringen. För första gången ska jag gå ut och bara ha så grymt kul. Det enda jag ska ha i mina tankar är mina underbara vänner som jag ska vara ute med.
Det enda som fattas nu är någon att känna mig så här med. Någon att klä upp mig lite extra för samtidigt som jag skall kunna ha på mig myskläder och han fortfarande tycker att jag är det finaste han någonsin sett.
På lördag skall jag gå ut utan ring på fingret för första gången. För första gången någonsin kommer jag inte dömmas efter ringen. För första gången ska jag gå ut och bara ha så grymt kul. Det enda jag ska ha i mina tankar är mina underbara vänner som jag ska vara ute med.
Kanske inte den bästa bilden att matcha detta inlägg med.
Hur som helst.
The End,
Johanna
Johanna
