Jag tog modet till mig och sms:ade dig igår. Jag lovade mig själv att inte höra av mig till dig förns du hört av dig till mig. Samtalet eller sms:et jag väntar på kommer inte. Jag saknar dig och vill kunna ringa dig mitt i natten som jag kunde göra innan Gnarps cruisingen var.

Jag är glad på ett sätt att du tagit tag i ditt liv (om det nu är det du gjort). Samtidigt som jag inte vill att du gjort det. Vi hade byggt upp en sådan fin kontakt. Jag kunde ringa dig när som helst på dygnet. Du kom hem till mig då jag var sjuk, mitt i natten. Du fanns alltid där.

Jag vet att du går igenom en period och att det är både jobbigt och krävande.
Men jag saknar dig... ♥