Man kan inte alltid vara stark...
Jag reser mig upp men lyckas inte hålla mig uppe. Jag rasar igen. Jag faller i gråt.
Jag har så mycket jag vill säga. Så många frågor som behöver svar. Men jag kan inte. Jag får inte fram ord. Jag kan inte prata. Jag bara sitter där medans tårarna rinner.
Johanna
Det gör fortfarande ont!
När ska jag sluta bry mig? När ska allt du gjort sluta göra ont? Det har blivit bättre men det gör fortfarande så sjukt ont.
Koncentrationen är borta och musiken dämpar inte länre tankarna kring allt.
Jag kan inte prata om det. Det finns inget mer att säga om det, som inte redan är sagt.
Johanna
Jag är stark!
Behandla inte mig som att jag är svag. Med tanke på mina livserfarenheter är jag stark. Jag är lika mycket människa som alla andra men kanske har lite fler neråt-dagar. Lite fler dagar då jag inte kan koncentrera mig. Behandla mig efter den personen jag är och inte efter det jag gått igenom.
Johanna
Jag är stark!
Behandla inte mig som att jag är svag. Med tanke på mina livserfarenheter är jag stark. Jag är lika mycket människa som alla andra men kanske har lite fler neråt-dagar. Lite fler dagar då jag inte kan koncentrera mig. Behandla mig efter den personen jag är och inte efter det jag gått igenom.
Johanna
Livet leker!
Helgerna består av umgänge och ibland fest. Njuter av livet, det gör jag. Njuter av varje sekund för att jag vet att saker har en tendens att svalna av. Till sist försvinna och sedan står man där och saknar det som varit och det som vi kunnat haft.
Inte en dag går utan att jag tänker på gänget vi var i somras/höstas. Jag pratar alltså om andra personer nu. Vi var oskiljaktiga och det hände något varje dag. Det var vi och inga andra fanns. Saknaden efter den tiden är så enormt stor och det gör ont så fort jag tänker på den. Blödig jag är känner jag men det är faktiskt tufft.
Christina Spjut, tack för att du är den som alltid finns där och alltid stannar kvar oavsett vad! ♥
Oavsett vad jag gör eller vem jag är så finns du där och har alltid gjort. Jag är en helt annan människa nu än vad jag var för ett år sedan men du ser ändå att jag är samma person, egentligen.
Johanna
Suck...
Nu är det nog. Bägaren rann över.
Du tror att du kan komma och gå som du vill. Att du kan leka med oss. Varför ska vi finnas där då du behöver oss om inte du finns där då vi behöver dig?
Johanna
....
Jag skulle behövt dig nu...
Johanna
...
Am I made of glass, cause you se right through me
I don't know who I am
And you're the only one who sees that
I can't ask these questions that cannot be answerd today
Johanna
.,.,-..,-..
Dock har jag lovat att inte skriva ut allt här. Kanske aldrig skulle ha börjat.
Johanna
Tacksam!
Johanna
Tankar och funderingar!
Johanna
.
hos dig är jag underbar
Johanna
Totalsnurrig!
Är det inte det ena, så är det det andra.
Johanna
♥
I you jump, I'll break your fall
Johanna
.
♥
Johanna
Inte okej!
Det är inte okej. Sanningen är att det inte är bra överhuvudtaget.
Jag fikade med Sanna och Öster på barista idag. Helt plötsligt fylls mina ögon med tårar. Jag sitter och stirrar på fototapeten som föreställer björkar och på glödlamporna i taket som behöver bytas.
Öster frågade om något hänt. Jag kunde inte svara. Sanningen är den att jag inte kan sätta fingret på vad det är. Inte exakt. Den egentliga frågan är; Vad har inte hänt?
Johanna
Vill inte ha det så här!
Jag vill ha det som förut.
Tårarna rinner nerför mina kinder. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra för att du ska förstå.
Nomy - I miss you
Johanna
Blödig som få!
Jag vill inte att det ska vara så här.
Saknar dig min vän!
Johanna
Drama som vanligt!
Ville inte tro på dina ord men börjar nu inse sanningen. Du är en utav de viktigaste personerna i mitt liv men hur du uttryckte dig, anser inte jag vara okej och valde då att inte krusa. Du vet att vi står här. Vi kommer alltd finnas här, oavsett om du behöver det eller inte.
Det som känns så grymt fel är att du bara kan slänga bort oss. Precis som att vi inte betyder någonting för dig. Det är det som svider och det är det som får mig att börja fundera på vad vi egentligen hade. Hur nära varandra vi egentligen stått.
Min största fundering är; Är det verkligen värt det?
Detta sårar mig och jag gär säkert fel, säger fel saker etc. Jag ser det inte själv för stunden. Det gör jag inte men vet att det inte är detta jag vill.
Detta inlägg tog mig över en halvtimme att skriva. Det var jobbigt att skriva, för det är jobbigt att inse.
Johanna
Du har förändrats!
Jag finns där hela tiden och hjälper dig från de situationer och dilemman du själv satt dig i.
Skillnaden från förut är att du har förändrats. Du har förändrats till något bättre.
Du sätter dig i samma situationer men du har blivit så mycket bättre. Du är till och med tacksam.
Vad har hänt?
Johanna
