Funderar lite granna på förr i tiden. Allt var inte så bra. Det var definitivt inte perfekt.

Jag tänker tillbaka på bröllopet. Jag klarade inte av att sitta med efter maten på mottagningen. Hon fanns där hela tiden för sina barn. Även fast det var hennes stora dag så fanns hon där även om det bara var till att blåsa då barnet ramlat. Även fast vem som helst därinne kunde göra det stannade hon upp ur dansen och blåste.

Jag tänker tillbaka på oss då vi var vi. Det känns fortfarande konstigt att vi inte är vi men det känns inte fel. Det känns bra. Vanan att alltid ha dig hos mig. Att alltid vakna vid din sida är borta och det känns lite konstigt. Att inte ha den vanan. Att inte sakna. Ibland känner jag att jag borde göra det. Jag kanske inte borde tvingat bort allt. Ångrar det inte dock. Det är bäst att det är så här.

För att hoppa till något helt annat.

Jag mår bra nu. Jag mår bra idag. Jag har världens bästa vänner. Jag skulle aldrig kunna byta ut dem mot något. De förtjänar det allra bästa.

Det tär. Det borde inte göra det. Jag bryr mig även fast jag inte vill. Hatar att du visar två sidor. Det hade vart mycket enklare om du bara visat en. Varför ska du krångla till det?