Jag vet att det inte finns någon som är perfekt. Man kan inte vara perfekt. Ändå pushar jag bort alla som inte är det. Kopplar bort mig. Lyssnar inte. Håller mig undan. Blundar.

Jag har hakat upp mig något stört på det. Jag kan inte släppa det.

Jag har det bra. Jag är singel och njuter till fullo. Visst, vissa stunder är det skönt att ha någon. Krypa upp i en varm famn då det är dags att sova eller kanske under en film. Det är mysa jag saknar. De andra bitarna hoppar jag mer än gärna över. I alla fall just nu.

Även fast jag är lycklig singel känns det som att alla är på mig om att träffa någon. Jag gör det när tiden är inne. Det är fint att ni bryr er men tro mig, det behövs inte. Inte just nu.



Jag har haft en riktig super sommar utan den där någon. Så klart är jag inte mer än människa. Jag får också känslor men jag är inte redo än.

Behövde skriva av mig.

Framöver kommer inte en massa sånt här publiceras. Inte lika mycket i alla fall. Hädanefter skall det mesta ner på papper.