Alltså... Det blev inget sova. Det dummaste jag gjort idag (nyss) var att gå in på Nemos blogg (från Kungarna av Tylösand). Jag fann ett inlägg där han lagt in en låt han gjort om sin pappa. Även texten finns på sidan. Låten är inte toppen men texten. Att ha styrkan. Jag använder min blogg till att skriva ut min känslor. Han gjorde en låt. Skulle jag skrapa ihop alla energi i världen hade det ändå inte vart tillräckligt för att uttrycka mig i en låt.

Jag kan för en gång skull, en gång skull, säga att jag förstår hur det känns. Hur ont det gör i hjärtat. Hur mycket detta far runt i skallen. Hur svårt det är att hålla denna, egentligen extremt svaga, fasad uppe. Hur hårt man jobbar för att det inte ska märkas att man egentligen bara vill sätta sig på huk i ett hörn och bara skrika och låta tårarna rinna. Det är inte lätt och inget känns bra. Det är svårt.

Det blir till en vana att hålla fasaden uppe. Skratta bort och skämta om denna idioti. Det är inte roligt men då tårarna är slut, då finns det inte så mycket mer än skratt kvar.

Tårar. Skratt. Ironi. Rädsla.

Jag säger inte att exakt samma sak har hänt mig. Då ljuger jag. Men det är inte långt därifrån. Det tär. Det kommer det alltid göra.

Och för att slippa eventuella missförstånd, så är det inte min pappa jag pratar om i detta inlägg. I dessa sammanhang, kommer det aldrig vara min pappa jag pratar om.

För mig går denna låt rätt in i hjärtat. Jag som aldrig i stort sett blir varken tårögd eller gråter över filmer eller dyligt som berör. Denna låt, fyller mina ögon med tårar.


Nemo - Tack och farväl

Denna låt ligger alltså på youtube. Därför jag hade mage att lägga upp den.

Jag förväntar mig inte att ni ska förstå. Jag är heller inte ute efter att ni ska tycka synd om mig. Jag har mina stunder då jag behöver skriva av mig och det betyder att ni får ta del av det även fast det inte riktigt är det som är meningen. Bloggen är för mig en vägg där jag kan klottra ner allt väsentligt och oväsentligt. Har ni funnit min blogg och valt att läsa den. Då har ni funnit en nyckel till min blottade själ.

Och jag hoppas för allt i världen att ni inte känner som mig, att ni går igenom samma sak eller någonsin kommer att gå igenom samma sak. OM det skulle ske eller vara så. Finns jag här. Redo för att göra allt jag kan för att hjälpa till.