Det känns som en stor börda lämnat mig. Jag känner mig lätt. Nästan så att jag kan flyga.

Jag känner mig glad. Det är helat stört att något sådant här kan få allting att vända. Jag vet äntligen sanningen.

Jag känner varken ilska eller förtvivlan. Jag kan inte förklara.

Det är stört. Jag borde inte känna så här. Jag borde vara arg. Känna mig sviken. Men jag gör inte det. Stört, helt klart. Men allt känns så värt av någon anledning.

Tack pappa för all styrka och för att jag fått lika stort hjärta som du ♥