Jag ville inte kliva upp. Jag vill gömma mig under täcket. Inte komma fram på hela dagen. Hoppas på att allt bara var ett enda stort skämt. Ett enda stort sjukt skämt.

Jag är helt förstörd. Jag ser helt förstörd ut. Det ser ut som att jag suttit vaken i en vecka och bara gråtit. Mums vad snygg jag känner mig idag!

Jag vet att jag kan vara hård. Samtidigt förlåter jag väldigt lätt. När är det nog? När ska du sluta sänka mig? När ska du förstå att du sårar mig? Du ger mig djupa sår i hjärtat och jag börjar undra om det är det du vill.

Det är meningen att jag ska älska dig. Att du ska vara min förebild. Att du alltid ska finnas där. Allt har gått snett. För länge sedan.

Du klandrar mig för att jag inte hör av mig. Varför ska jag höra av mig till någon som får mig att må dåligt? Du kan inte ens svara på min frågor. Och då är det dina val, det är hur du valt att göra. Du är störd och jag hatar dig. Den dagen jag säger att jag älskar dig igen, den dagen är jag lika störd som du.

</3