Nu sitter jag hemma, ensam. Mina tankar snurrar och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag känner mig glad men samtidigt känner jag mig nere. Det är en jobbig känsla.
Snart börjar jag gråta också, men varför? Jag har ingenting att gråta över. Eller har jag?

Jag hade det hur bra som helst i fredags. Jag hade roligt. Jag hade så sjukt roligt. Det behövs inte mycket. Det räcker att jag får umgås med människor som betyder mycket för mig.
På lördag fyller Jacqueline 20 år. Jag vill ge henne någonting bra men jag är så dålig på presenter. Jag har några dagar på mig att komma på något.

Filmkvällen med Madde och Martin var precis vad jag behövde igår.

Jag älskar min familj och jag älskar mina vänner. Jag förstår inte varför jag är så dålig på att umgås. Jag kan inte bli så mycket mer lycklig än vad jag är med min familj och mina vänner.



Snart är uteserveringarna på plats. Om dem inte redan är det. Jag gruvar mig. Jag gruvar mig för att gå förbi uteserveringarna där många sitter i solen med ett glas vin. Så fort jag ser vin har jag lust att gå fram och slå undan glaset. När jag är på systemet försöker jag hålla undan mina blickar från vinet. Det är jättejobbigt.

Vinet raserade min familj. Inte ens vi syskon höll ihop. Vi stängde in oss i varsin bubbla. Jag kommer ihåg vad jobbigt det var. Nu har vi kontakt igen och umgås så mycket vi bara kan. Det är fortfarande jobbigt. Det är så mycket minnen från den mörka tiden. Minnen som vägrar försvinna. De vägrar släppa taget.  

Jag skulle vilja prata ut. Berätta varenda detalj. Då kanske klumpen i magen försvinner. Men jag kan inte prata ut om det. Jag ger minsta möjliga info. Jag ger den informationen som får folk att inte vilja fråga.

Jag vet att det finns människor som varit med om värre. För mig, finns det inget som klår detta. Så klart om jag skulle mista någon nära men annars har detta varit så sjukt tungt. Det är det fortfarande.

Vi var så tajta allihopa. På en kort tid kom vi ifrån varandra så långt att vi betedde oss som främlingar mot. Jag vill aldrig att det händer igen. Jag ska göra allt i min makt att det ite händer igen.