Det känns som att jag bara skriver här då jag är nere. Det känns bäst att skriva då. Skriva av sig.

Gårdagen var bra men summerar den tyvärr så  här. Det man själv vill ha, det ger man till andra. Jag vet att många av er inte förstår och jag vill inte förklara.


Jag vill bli kär. Jag vill känna fjärilarna i magen. Jag vill att min mun automatiskt formas till ett leende då jag ser eller tänker på personen.
Dock tänker jag inte låta mig bli kär. Jag trivs som det är nu samtidigt som personen saknas. Jag tänker inte bli kär i någon som inte är kär i mig.

Låter säkert asfult men så är det.

Jag har ingen bra dag idag. Jag är nere. Jag försöker ta mig upp men idag verkar det inte lönt.
Hoppas eran dag är bättre än min.