Nu när det är officiellt.
Det är slut mellan Mathias och mig. Jag trodde att jag skulle ta det hårdare. Han lämnade mig. Men det är inte så illa som jag trodde. Det har varit illa nu ett tag men jag har insett att jag är värd så mycket bättre. Det har också varit lättare då Mathias inte är Mathias. Han är nu Matte. Festprissen som alltid ska vara ute på och göra precis som han vill, inte bry sig om någon. Den han hade varit för länge sedan om vi inte blivit tillsammans.

Självklart har det varit jobbigt den senaste tiden men just nu känner jag mig lycklig om jag nu får säga det så här tidigt. Jag tittar tillbaka på bilder på telefonen och minns tillfällena. Jag minns inte det roligt som hände den kvällen. Jag minns den biten då jag kände att Mathias inte brydde sig. Att han gjorde sitt. Det spelade ingen roll vad jag gjorde så fort han fick göra som han ville. Dett låter elakt. Det är inte så jag menar det.

Jag älskar Mathias men jag älskar inte den personen han är nu. Han är som en främling men i min Mathias kropp. Det här kanske är bäst. Det har varit tre underbara år och det är så jag tänker minnas dom.

Tack mamma, pappa och mina syskon, tack mina underbara vänner att ni alltid finns där. Tack familjen i Matfors!

Det här låter kanske töntigt men jag är så enormt tacksam för att alla funnits där.

Nu bläddrar jag till nästa kapitel. Mer fokus på mig själv och en stor dos med glädje. Hoppas ni hänger med!