Det känns som att jag blir missuppfattad hela tiden. Jag kommer inte i första hand, heller inte i andra hand. Jag sätter alltid dig i första hand oavsett och jag känner mig usel för de gånger jag inte gjort det.

Givetvis så menar jag inte att du inte skall få umgås med dina vänner och familj. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig utan att du ska missuppfatta och ta det som att jag tjafsar.

Det känns inte som att vi är vi. Det känns som att det enda vi gör är att sova med varandra...