Inatt tog jag emot det tredje skräcksamtalet.

Min natt har jag spenderat springandes med tårar sprutandes och letat efter dig. Jag har ringt otaliga samtal. Jag har varit i kontakt med dina vänner och med polisen. Du gjorde oss så sjukt orolig.

Jag håller fast vid att jag tycker att det är omoget att spotta ut dig något så starkt. Det var också omoget att varken svara då vi eller polisen ringde. Du förstår inte hur oroliga vi är.

Du kan tycka att pojkvännen är allt. Det kan jag förstå. Du måste tänka att det finns så mycket mer. Du har så många människor bakom dig. Som finns där oavsett vad.

Du får ta ut hur mycket du vill på mig. Att du inte vill ha något med mig att göra och att jag inte funnits/finns där. Men du ska inte ta ut något på dina vänner. Mig är du fast med oavsett men dina vänner har du valt själv. Du har valt dem för att dem är unika. Dem kommer finnas där så länge du tillåter dem. Tro mig, du vill inte förlora dem.

Bollen är hos dig nu.