Nej, men vet ni hörrni? Allt är som vanligt igen. Jag pratar alltså om mamma-fronten.

Denna helgen har varit toppen. Den har varit bra. Jag har träffat roliga människor. Jag har fått umgåtts med mina nära.
Samtidigt har den här helgen varit skit. Jag har bråkat med mamma, inte en gång, inte två, utan otaliga gånger denna helg. På ett sätt vill jag skriva ut hela händelsen men samtidigt vill jag inte det. Det är stört och det är hemskt.

Att en person som inte vet någonting om just detta. Att den personen jag faktiskt undvikit att berätta om detta för, sett allt. Märkt allt. I helgen har hon fått höra, inte bara av mig, att det hon gör är fel. Att hon behandlar oss fel, alla fel. Hon fick på noter i helgen. Hon blev helt enkelt fastspikad på stolen med hakan nere vid fötterna. Välbehövligt är ett milt ord.

Det är sjukt jobbigt men detta ska inte få sänka mig som det gjorde förra gången. Jag tänker vara stark.
Jag behövde skriva av mig.