Fredagkväll. Jag sitter här hemma, nermyst i soffan.

Jag har suttit och rensat bilder och flyttat över dem till ett usb-minne. Det är bilder jag aldrig mer vill se men samtidigt kan jag inte radera dem. De är en del av mitt förflutna. Från ett förflutet där jag trodde jag var lycklig. Från ett förflutet där jag trodde att jag hade allt. Jag hade så fel.

Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu (kanske då jag var barn). Nu vet jag vilka mina sanna vänner är. Som finns där i regn och rusk, i solsken och dimma. Vilka som alltid, alltid finns där och alltid kommer finnas där.

Dock har jag aldrig varit så osäker. Osäker och orolig för vad som komma skall. Jag går runt med magvärk hela tiden. Jag vet ingeting om framöver. Det är jobbigt samtidigt som det är spännande.