Jag skickade iväg ett sms idag. Ett sms som jag återigen lovat mig själv att inte skicka. Jag ångrar det inte denna gång. Det kändes bra för denna gång fick jag det svar jag önskade. En halvtimme efter sms:et fick jag det samtalet jag väntat på.

Nu vet jag hur det ligger till, hur det kommer bli och det bästa, jag vet att det går bra. Du mår bra, då mår jag också bra.
Nu är jag mest förväntansfull över när allt är klart. Tredje veckan nu och jag är stolt över dig. Jag finns här hela tiden. Har du klarat det så här lång kommer du klara hela, elle hur? Håller tummarna ♥