Det är så mycket tankar som snurrar i mitt huvud. Dessutom kan jag inte få ut dem i ord. Det är lite småjobbigt måste jag säga. Jag känner hur det kryper i fingrarna och jag vill dela med mig av dessa tankar men det vill sig inte.

Apropå något annat känner jag mig lycklig inombords och jag känner mig dum över att jag gör det. Det känns rätt men ändå så grymt fel. Det går inte att förklara. Innerst inne mår jag toppen men kroppen verkar inte tycka att det är okej. Det är mycket som har hänt på kort tid, det vet jag, men jag har väl ändå rätt att känna mig lycklig. Eller?

Tankarna är jobbiga men samtidigt vill jag inte att dem ska sluta snurra.
Förvirrad som få...