Nu tänkte jag ta och göra mig klar för sängen. Eller klar är jag egentligen. Jag har varit redo att lägga mig länge men det är ju trots allt lördag.

Jag saknar den goa kramen jag brukade få innan jag gick och lade mig. Jag saknar att bli omhållen (är det ens ett ord?) medans jag sover. Krypa upp i soffan framför en filt och bara leva i nuet. Bara mysa. Jag saknar inte detta med Mathias utan jag saknar det i allmänhet.
Just nu känns, att jag kommer träffa någon, väldigt långt borta men det kommer med tiden. Just nu känns det jättetomt och ensamt.

Jag saknar att bara kramas...

Aja, nog med mina bekymmer. Godnatt!