Jag sitter och verkligen känner för att skriva ett långt inlägg om egentligen ingenting.  Men hur lätt är det då att skriva ett inlägg om ingeting? Det ska jag tala om för er. Inte ett dugg lätt.

Jag har inget vettigt att skriva heller. Känslan av att vilja uttrycka sina känslor och att du inte kan uttrycka dem för att du inte finner orden. Det är jobbigt mina vänner.

Ensam hemma blir jag ikväll också. Mathias verkar att ha bosatt sig hos Viktor. Jag kan inte säga att det gör mig något. Jag känner inte ens att jag bryr mig.
Det är däremot en skön känsla, i alla fall i detta sammanhang. Att känna att jag slipper bry mig.

För den som bryr sig är jag grön om mina fingrar. Jag säger bara whiteboardpennor och sudda med fingrarna när man skrivit fel. Ni förstår säkert.