Jag är hemmafru till mig själv. Städar, tvättar och packar.

Mathias är nästintill aldrig hemma och ärligt är det riktigt skönt. Jag kan dona på som jag vill och spela den musik jag vill höra. Dessutom får jag vänja mig vid att vara ensam. Alltid bra då jag brukar ha problem att vara ensam.
Jag har alltid haft min stora familj omkring mig. Det har alltid varit någon hemma.

Nu är snart min byrå tömd det betyder att jag packat i stort sett allt. Fy vad skönt!
Jag trodde aldrig att jag hade så här mycket grejer. Hur skall jag få plats med allt detta i min lilla etta? I min pyttelilla etta?
Det löser sig på något sätt.