Förhoppningar, ja eller nej tack?

Är nermyst i sängen som jag varit den här tiden de senaste dagarna. Inte tröttnar jag heller. Det är så skönt att halvligga här och bara tänka. Låte tankarna snurra sin egna gång.

En utav de tankar som snurrar och som jag inte vet om jag vågar tro på är angående mamma. Min mamma har kommit tillbaka. Hon kanske inte är den mamma hon var när jag var liten men det är hårt att förvänta sig det av henne. Jag vet att hon varit med om mycket. Det hon gjort är så klart inte okej oavsett men hon försöker i alla fall. Bättre sent än aldrig.

Vi pratas vid flera dagar i veckan, ofta flera gånger dagligen. Hon har funnits där för mig den senaste tiden som hon aldrig funnits där för mig innan, någonsin. Detta känns jättebra.

Jag har alltid haft min pappa och han är världens bästa. Nu har jag min mamma tillbaka också. Dock kommer jag nog aldrig varken kunna eller våga lita på henne fullt ut. Jag har inte så höga förhoppningar längre. Jag har lärt mig den hårda vägen att helst inte ha några förhoppningar överhuvudtaget. På så vis kan det inte bli lika dåligt som det kan bli om man har förhoppningar.
Därför kan jag verka negativ och det kanske jag är. Jag vågar inte riktigt vara positiv. Jag är ofta glad och jag kan vara positiv då det sker bra saker för andra men jag vågar inte lita på att något bra händer mig.

Därför är denna nyhet om lägenheten så grymt stor för mig. Tack vare att jag är den jag är, tack vare det fick jag lägenheten och det känns bra. Alla ni förstår nog inte vad detta har med saken att göra och det behöver ni inte göra heller, för det är inte det som är poängen.

Jag skall jobba på att bli den människan jag en gång var. Glad och positiv. Den människan glimtar fram ibland. Det märker ni då jag sprudlar av lycka och glädje. När jag ställer frågor och säger massa knäppa saker. Då är det jag rakt igenom.
Personen som sitter och surar och är negativ är inte jag. Eller på ett sätt är det jag. Den rädda sidan av mig som tagit sig över på den självsäkra sidan. Jag kommer komma tillbaka helt och det är därför jag kan skriva det. Därför vill jag skriva det.


Här kan du glömma allt. Mormor och Morfars sommarstuga i Morvall.

The End,
Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0