Alltså, jag vet inte vad jag ska göra med alla mina funderingar. Jag kan inte få ner dom i ord här, heller inte i muntliga ord. De har vällt över kanten och där ligger dom tills dem ruttnar. Dålig stil. Jag måste bli bättre på att uttrycka mig eller så får jag sluta med att fundera på ett tag så jag hinner med mig helt enkelt. Hmm....

Funderingar och trams jag har om Mathias och hans beteende tänker jag försöka lämna utanför bloggen framöver. Visst han kommer skymta här och där då vi är vänner men inget snack om vad störd han är för de vet alla redan. Hela Sundsvall vet nog vilken idiot han egentligen är. Men så klart har han sin charm också som alla andra. Man vill ändå ha honom där som sin vän.                        Slut på sådant snack var det ja. Slut!


För att hoppa till något annat så älskar jag att få uppmärksamhet. Det spelar ingen roll vem (i stort sett) som ger mig uppmärksamheten. Jag är bara glad att jag får den. Så har jag alltid varit och kommer alltid vara. Jag hatar att vara åtsidosatt. Jag vill inte vara i centrum heller. Jag vill vara lite ovanför lagom, i skalan. Där trivs jag.

Dock tycker jag att det är konstigt då en människa funnits i mitt umgänge under en lång tid men inte kan kliva fram förns nu. Så klart förstår jag. Man pratar inte med någon som är upptagen, eller något.
Visst, jag älskar uppmärksamheten jag får nu. Jag vill ha den men helst av allt vill jag bara ha uppmärksamhet av en person. Jag vet inte vem den personen är ännu men det får vi se så småningom.

Jag vet att jag är töntig. Men jag måste få inbilla mig. Jag tycker inte om singellivet. Anledningen till det kan vara för att jag inte ger det en chans. Så jag skall ge det en chans. Men som sagt. Jag kommer inte vara lös. Så alla, förvänta er inte det.