Idag har jag en dag då jag inte vill göra någonting. Jag vill bara vara hemma, nerbäddad i sängen och strunta i allt. Gömma mig under täcket och inte ha med någon att göra.
Samtidigt vill jag ut i solen. Träffa alla jag känner och bara vara.

Funderar på att ta en promenad. Är inte ett dugg sugen men det är bättre än att bara sitta inne och stirra på väggen.

Snart är helgen här och jag vet inte vad som sker. Som vanligt så vet väl inte någon förrän torsdag. Haha, allt är som vanligt alltså.

Jag behöver komma härifrån. Jag vill åka till Ljusdal. Jag vill åka till Gnarp. Jag vill även åka någon annanstans. Men jag tar mig ingenstans. Jag har ingen ork till att planera. På detta vis åsidosätter jag min familj och mina vänner. Jag vill så klart inte ha det så här men det kommer bli bättre. Allt kommer bli bra.

Jag är nere i en svacka och det har ni säkert förstått.
Ge mig glädje, få mig att le!


42 dagar kvar!