Vet ni hur det känns att aldrig bli vald först? Att när det äntligen är någonting bestämt så får man ett samtal kvällen innan med orden "det blir inget imorgon"? Att få bortförklaringar som lyder "jag mår inge bra, jag har ont i magen" och två sekunder senare få höra att personen skjutsat någon med magvärken men inte kan komma in till Sundsvall?

Vet ni vad som gör ont? Att aldrig bli vald. Att den människan som skall vara den som alltid finns där aldrig finns där. Att hur mycket man än blir sviken tror man sig alltid veta att nästa gång kommer det bli som planerat men varje gång har man så enormt fel. Att aldrig bli firad då man fyller år, alltid efteråt.

Helst av allt vill jag säga att jag inte vill ha något med dig att göra, att jag hatar dig och att jag alltid kommer göra det men jag kan inte göra det. Du är min mamma, du kommer alltid vara min mamma. Vare sig du och jag vill det eller inte.

Jag har hittat någon som har det precis som jag. Det är hemskt. Det ska inte vara så här!