Jag har fått höra något på sistone som gör mig upprörd. Det är inte en person som sagt detta utan ett flertal. De använder sig av orden att det kanske hade varit bättre utan sin respektive. Jag förstår mig inte på de som pratar på det viset.

Jag vet att det är jobbigt att bråka och vara oense om saker men jag skulle aldrig i hela mitt liv ens tänka tanken att jag hade haft det bättre utan Mathias. Jag skulle inte ha det bättre utan honom. Han är mitt allt.

Jag vet att alla som säger det inte menar det men jag tycker ändå att det är något man varken säger eller tänker. Jag kan gå med på att ni kanske undrar hur det hade varit. Det är en helt annan sak.

Tänk er den dagen ni valt bort eran respektive för att det är jobbigt ibland, för att ni småtjafsar om saker som inte betyder någonting.
Tänk er när ni kommer hem, ni får inte den där goa kramen, ni har inte den där varma famnen att krypa in i. Ni har inte den där mysiga perfekta kroppen att ligga tätt intill under natten.
Jag kan sitta här och skriva ner allting ni förlorar men det jag vill är att ni ska förstå poängen.

Om ni skulle välja bort den andre för en struntsak, jag kan lova er att ni till och med kommer att sakna bråken.
Separationer mellan par kan jag förstå så länge det inte handlar om småsaker.

Jag skulle aldrig någonsin välja bort min andre hälft. Som jag skrivit förrut, vi två är en.

Ta vara på det ni har i stället.  Lev i nuet och ta hand om varandra. Det blir inte bättre än ni gör det, så gör det bra!