Mathias och jag vi är så olika. Som plus och minus. Vi är raka motsatsen till varandra men vi är ändå bra ihop, bra för varandra. Vi är som två pusselbitar som passar.

Jag vet att Mathias och jag tjafsar en hel del. Egentligen är det väl inte tjafs heller. Mathias älskar att jävlas med mig och jag lär mig aldrig att ta det. Jag finner det mer stötande även fast jag vet att han inte menar det.

Jag kan säga på en gång att Mathias är plus och jag är minus. Mathias har lätt för att tycka om och jag har väldigt svårt för det. Han friar, jag fäller. Självklart så tycker inte han om alla på samma sätt som jag också tycker om folk. Jag väljer min nära noga om jag nu kan uttrycka mig så. Jag tycker om att träffa nytt folk och lära känna dem men det är mer stökigt folk som alltid skall göra sig hörda som egentligen inte är någonting för världen, dessa tycker jag inte om. Inte heller de som sårat någon av min kära. Andra chansen för dem ligger långt borta.

Listan på våra olikheter kan göras lång. Ibland kan våra olikheter vara jobbiga. Våra planer krockar och det blir till att kompromissa men det gör jag mer än gärna. Hade Mathias och jag varit likadana så hade vi nog inte vart där vi är idag. Det är våra olikheter som gör att vi två är en.

Trots våra olikheter så passar vi så enormt bra ihop. Det inte Mathias har, det har jag och tvärtom.

Jag älskar dig Mathias av hela mitt hjärta!