Det känns enormt bra mellan mig och Mathias nu. Vi har haft våra dalar och det har vart en hel del sådana nu på sistone men de här dagarna har det blivit mycket bättre. Inte en massa bråk och tjafs hela tiden utan vi har verkligen lagt ner tid på varandra och myst ner oss totalt. Nu har det endast gått två kvällar sedan jag kom hem från Åsele men dessa två kvällar har varit underbara. 

Det enda som varit jobbigt är mina mardrömmar om att Mathias har massa andra. Jag drömmer ofta mardrömmar om att han är otrogen med folk som jag vet vilka det är och dessa drömmar har jag lärt mig att leva med men nu har jag börjat drömma om att han är med okända människor. Människor jag inte visste fanns, människor jag aldrig någonsin sett, och det är enormt jobbigt. Det går inte en natt utan dessa mardrömmar och det är väldigt jobbigt inte bara för mig utan för Mathias också. Även fast jag vet att det är drömmar så kan jag inte riktigt gå runt och vara 100% glad på honom. Kroppen vill inte riktigt.

Igårkväll då vi gått och lagt oss började jag bara grina. Det fanns ingen anledning men jag tror att det är drömmarna som tar kål på mig. Jag vill inte somna. Mathias frågade mig om han inte gör mig lycklig. Det gör han. Ingen tvekan om saken. Det finns ingen jag älskar så högt på denna jord och det finns ingen som gör mig så lycklig. Jag är lycklig ända in i själen. Därav mina mardrömmar?