Ibland är det en under att de vänner jag har stannar kvar. Jag är expert på att på att trycka bort dem när dem kommer för nära, när dem vet hur jag fungerar (om jag nu kan uttrycka mig så).

Det är väldigt få som jag släpper in. Jag har jättesvårt från början och det har ni som är nära säkert märkt. Det tar sin tid men då jag släpper in er så finns ni där. Då vill jag inte släppa taget även fast jag är tvungen att göra det ibland. Folk förändras. Jag var väldigt osäker på att släppa in Mathias först också men han visade sig vara världens underbaraste  människa.

Jag är en otroligt osäker individ. Det kanske inte alltid märks men det är så det är. Jag är osäker på vad jag skall tycka och tänka. Den biten har jag dock blivit mycket bättre på. Jag vågar säga vad jag tycker.

Jag har alltid vart den tysta och osäkra tills jag lär känna personer. Då kan jag prata om allt och ingenting även fast personen som lyssnar uppenbarligen inte lyssnar.