Nu är det cirkulärt 30 min till jag skall möta upp min mamma och äta middag. Jag är lite fundersam vart då man aldrig, jag menar aldrig, kan förstå sig på och läsa min mamma. Hon ändras som dagen blir natt och tvärtom. Rätt jobbigt att hänga med i svängarna men jag ser faktiskt framemot våran middag.

Denna dagen har varken sprungit iväg eller vart enormt seg. Den har gått i en medel-takt. Faktiskt helt okej.

Mathias sitter i bilen på väg hem nu. Jag som hade tänkt att jag skulle hinna äta middag med mamma och hinna hem före honom men tji fick jag.

Skickade ett sms till honom förrut och frågade vad han ville göra ikväll. Detta fick jag som svar:
-"Ligga i soffan och mysa med nå gotta".
Utmärkt förslag enligt mig. Så så blir det.