Jag är glad och sprallig samtidigt som jag är hängig och gnällig. Det är det som gör det så krångligt.
Dessutom så har jag massa tankar och funderingar som jag inte får någon bukt med.

Jag vill vara smal men har inte motivationen att träna. Nog för att det har blivit skillnad då jag går så pass mycket men jag vill att det skall hända saker fort. Inte ta tid så man hinner tröttna.

Jag vill få upp kontakten med mamma men det är asjobbigt att jobba för något då personen i fråga inte väljer att jobba för det.

Jag vill att mina syskon ska känna att de kan prata med mig om allt. Jag kommer alltid finnas här och oavsett vad som händer så står jag bakom ryggen på dem. De verkar inte förstå det och det är synd.
Samma sak gäller mina vänner.

Jag skulle kunna göra denna lista lång...