God kväll! Sitter eller, ja, halvligger i soffan med min sjukling. Och nog har jag passat upp på honom allt! Idag blev det sommar-"middag", toast. Det är ju så grymt gott. Synd att jag inte kan lägga in ljudklipp för i sådana fall hade ni fått hört Kicki säga toast. Haha, galenskapare!

Arbetsdagen gick faktiskt fort. Stötte på en del klurigheter, vissa som inte gick att lösa ens men det är okej. Jag är inte wonderwomen för att jag sitter på andra sidan luren när ni ställer era telenor och rätt ofta inte-telenor-frågor. Jag sitter i alla fall där och gör allt i min makt för att allt ska lösa sig. Önskar folk kunde uppskatta det lite mer. That would me nice, thaaank you!

Är så enormt trött på min mage nu. Jag vet att jag skrivit här och klagat en del men det är min blogg. Vill också vara som vissa andra. Kan äta hur mycket som helst men går ändå inte upp i vikt. Skulle jag aldrig äta skulle min mage aldrig försvinna ändå. Den är så tjurig! Det är kanske meningen att den ska se ut såhär men jag tycker inte om den och trivs inte med den för fem öre. Mig själv att skylla antar jag. Jag ger min in i lekar (saker osv) helhjärtat men drar mig ur lika inte helhjärtat som jag gav mig in i leken. Sjukt tycker jag och det är sämst. Samtidigt vill jag inte vara modellsmal. Det gillas heller inte. Velaren nr 1!

Jag skulle kunna sitta här med min blogg och bara skriva, skriva och skriva. Onödigt som nödvändigt. Tycker om att skriva. Dock är det aldrig vettiga saker. Synd det annars hade man kunnat blivit rik på att skriva böcker. Det hade nog vart något. Sitta hemma framför datorn och skriver böcker. Då är jag ju hemma, precis som jag vill, men ändå jobbar. Smart! Men den idén lägger vi på hyllan tills och om det någonsin kommer upp en idé som är så lysande att den lyser starkare än solen. Jo ni, nu rullar kugghjulen.

Jag har kommit fram till att jag är en grubblare. En osäker grubblare. Jag är alltid osäker, alltid, och grubblar nästintill lika mycket. Intalar mig själv (och andra) att jag ska sluta vara så osäker. Men det är så svååårt. Jag kan ju för tusan inte ens bestämma middag utan att jag frågar Mathias miljoner gånger -"...eller vad vill du?". Ähh, det är så jag är. Jag får leva med det helt enkelt.

Nu ska jag nog ta ett ryck och plocka undan lite. Köket, sovrummet och vardagsrummet. Yttepyttelite i alla fall.