Vad vädret är/har vart konstigt idag. När jag gick till jobbet sken solen och jag funderade på ett kvällsdopp. En timme senare både åskade och blixtade det så att larmet gick igång. Nu är det mulet och fuktigt i luften, solen kikar fram ibland. Man hänger inte riktigt med i svängarma. Knas är det i alla fall!

Precis haft min lunch. Gick ner på Pallas och köpte mig en macka. Brukar inte behöva det men kom på att jag jobbar till 20 och att min mage komer gå sönder kring 17 om den inte fått något sen frukosten. Man lär sig hur kroppen fungerar till slut. Det tog bara 20 år.

När jag tänker efter så är inte 20 år bara. Om ni säger det för er själv så lär ni höra vad gammalt det låter. - Jag har levt i hela 20 år. Man börjar bli så gammal. Men nu ska vi inte få ångest för det även fast det snart är dags att förbereda sig för familj och hus. Eller snart. Det är några år kvar men tiden går fort. Det är också något jag lärt mig under dessa 20 år. Man hinner inte mer än att fylla år innan man fyller år igen. Jag känner redan att jag missat sommaren fast den egentligen nyss börjat. Detta är ju hemskt!

Fast jag är nöjd med det jag åstadkommit med mitt liv. Jag har en fästman (världens bästa dessutom även fast jag bråkar på honom) och tillsammans har vi en lägenhet, en insatslägenhet dessutom. Jag har fast anställning (Mathias också) och jag har mitt körkort som jag tog alldeles för sent men ack så snabbt.

Samtidigt som jag är nöjd med mitt liv kan jag inte låta bli att längta tillbaka lite smått till tiden då man bodde hemma. Man hade alltid sin familj till hands (syskonen i alla fall). Man var aldrig ensam. Man behövde inte tänka på räkningar och matlagning på samma sätt. Man levde livet på ett annat sätt och de som fortfarande bor hemma beundrar jag på något sätt och anser att det är bra att ni bor kvar och inte stressar er ut i den alltför stressade verkligheten.
Hade jag haft det bra hemma, eller i alla fall någorlunda, hade jag inte skyndat mig även fast jag aldrig vart lyckligare då jag flyttade hemifrån med Mathias.

Nu har jag bara tre och en halvtimme jobb kvar innan det är dags för mig att bege mig hemåt. Inte alltför länge som tur är.