Sitter hemma nu. Helt blöt om kinderna. Vad jobbig kärlek är ibland. Lika sant som det är sagt, kärlek gör ont. Inte ofta och inte hela tiden. Och det är det som är kruxet att när det väl är något gör det verkligen ont.
Mathias kom hem med sprucken läpp och blodig näsa i natt. Orden -"Du behöver inte oroa dig, ingenting kommer hända" tappar genast sin betydelse.
Skjutsade in honom på akuten idag för att kolla upp läppen. Som tur var så behövdes det inte sys så det är positivt men känslan när jag fick höra av Makke säga att jag inte ska bli arg på Mathias och att han blivit slagen. Bara en sån sak. Usch vad hemskt.

Låter asfjantigt och töntigt och allt vad det låter. Men det var så hemskt. Inte hänt något på dom här två åren, Vad händer ikväll?