Ja ni. Precis överallt i soffan. Asnajs!
Jag satt och höll i skålen av någon anledning ett bra tag. Då jag skulle ställa ner den så slog jag i den i något och jag tappade greppet om skålen. Popcornen flög.



M: Ja (mitt i en djupsuck)
J: Vadå ja?
M: Jag visste att det där skulle hända.
J: Hur visste du det?
M: Jag såg det.
J: Varför sa du inget då?
M: Hade du lyssnat?

Hmm.. Kanske inte men så är det väl alltid. Han vet alltid då jag ska ställa till med något sådant här. Han ser det på hur jag håller i grejerna. Han berättar det efteråt och jag undrar varför han inte varnar mig, som då är av den enkla anledningen att jag inte skulle lyssna på honom. Varför lär man sig aldrig?
Nu luktar det smörpopcorn i hela vardagsrummet.

Aja, lära sig av misstagen var det va?