Visst blev det en promenad minsann. Vet inte hur långt jag gick. Men så väldans kort var det då inte. Mathias ringde någonstans mitt i promenaden och han berättade att han tänker komma förbi på mitt jobb efter han slutat. Det tycker jag om. Han skulle komma och pussa på mig. Mums!

Nu sitter jag mest och väntar på att tiden ska rinna iväg så jag kan gå någon gång. Det är lite sekigt faktiskt. Hade vart annorlunda om man haft eget då hade man kunnat gjort annat. Det räcker nog mest med att det är ens egna. Städa, fixa till lite eller så. Men det kommer det också :)

Sitter och skriver med Madde på msn också. Vilken lördag det kommer bli imorgon. Vi kommer bli så tjocka. Mums, på chips och godis! Fast en kvällspromenad är planerad sen kanske inte den hjälper så mkt men det lär ju kännas bra iaf ;)