Ja, god morgon på er allihopa. Nu sitter jag här igen. Hyffsat nyvaken och bara drömmer mig bort om en egen lägenhet med Mathias. Längtar tills den tiden är kommen. Det kommer bli hur bra som helst allting. När Kicki och jag var i Birsta, jag tror inte hon fick höra något annat än hur jag ville ha det i lägenheten och vad. Jag frågade Mathias, kommer inte ihåg när det var, om vi kunde adoptera Kicki. Svaret blev att det skulle vara lite dumt eftersom Kicki är några dagar äldre än honom. Men ähh, tyckte jag.

Nu sitter jag här och smaskar i mig riesen. Inte ens vart ner och ätit frukost ännu men ähh igen. Jag trodde sorgen lagt sig efter farmor och jag trodde det var färdiggråtet. Varje gång utom en resa till och från Sthlm har jag gråtit när vi åkt förbi Enånger. Det var mörkt så det var väl dels därförjag inte grät. Men i fredags brast det när jag kom hem från Birsta. Så tungt. Satt och grinade i telefon med Mathias i andra änden. Dagen efter, alltså i lördags, var det ett år sen hon gick bort. Hoppas hon har det bra.