Lämnar det förflutna!
johannahenriksson.webblogg.se
Börjar om på ny kula. Jag kan inte fastna i det gamla.
Johanna
I don't have to listen now
Johanna
...
Johanna
.
Johanna
.
Är så sjukt glad över att vi syskon har den kontakten vi faktiskt har. Hur dumt det än känns så tror jag att det är tack vare allt som vart. Allt som hänt sedan 2003. Året då allt började och vi blev allt starkare, tillsammans. Vi går aldrig själv, vi har alltid varandra.
Kan ni fatta att det är åtta år sedan? Det är sjukt lång tid. Fasaden vi skapat på vägen har gått över till en mur av sten. Vad som finns inuti vet ingen. Det man ser är utsidan. Vi är lika duktiga allihopa på att hålla fasaden uppe. Men ibland brister det. Som för vilken människa som helst.
Kan verkligen inte sluta grubbla. Men bättre jag gör det i text än överallt annars. Lastar av mig lite granna så jag kan vara den glada personen jag egentligen är.
Johanna
Live, laugh, love!
♥
Johanna
Midsommar är nära!
Midsommarstång, god mat, fika flera gånger dagligen, bad och för att inte glömma.. en stor dos med skratt och lycka.
Det känns lite granna som att midsommar är våran tid, jag och mina syskon. Nästan varje år har vi vart samlad. Sex syskon tillsammans och bara njutit av varandras sällskap. Älskar det!
♥
Johanna
Hm.. Tror inte jag insett!
Johanna
Meningslös!
Just precis nu känner jag att jag inte finns. Denna känsla är jobbig och jag vet att det inte är sant. Jag vet att jag finns och jag vet att folk skulle märka om jag var borta.
Att ett telefonsamtal kan få en att känna sig så sjukt meningslös. Att man inte betyder något. Att man inte är saknad.
Att du fortfarande kan påverka mig. Det är sjukt jobbigt.
You don't deserve my tears...
Johanna
Snart gammal!
Till och med jag har saker jag inte kan dela med mig av. Som jag inte kan skriva ut. Till och med jag har en gräns som jag inte trodde att jag hade.
Inne i köket på diskbänken står en långpanna med morotskaka. Imorgon fyller jag år. 22 fyller jag. Börjar nästan få ångest. Åldersnoja heter det kanske.
Tiden har bara sprungit iväg. Fortsätter det så här är jag snart 30 år och då förväntas det att man ska ha en egen liten familj. Det känns som att det är alldeles för nära. Det känns som att det är snart. Och ändå är det så långt borta. Jag är inte ens i närheten.
Dock har jag det sjukt bra nu. Jag är singel, livet leker. Mina vänner är underbara, likaså mina familj. Det händer roliga saker hela tiden som jag bara inte kan missa. Älskar't!
Johanna
Livet är en fest!
Det är måndag och jag längtar redan till helgen. Madde har planerat något och har massa fuffens för sig.
Jag fyller år på onsdag och ska firas på lördag. Så nyfiken att jag går under snart!!
I lördags var jag och Jacqueline på förfest hos Öster. Klockren!
Vi mötte sedan upp Allex och hamnade på hans firmafest på Stads. Där blev det drinkar och shots.
Vandrade vidare till Memento och även där blev det shots.
En utav det roligaste kvällarna någonsin. Lätt repris!!
Igår var jag, Öster och Malmberg på himlabadet. Också sjukt roligt. Älskar mina grabbs! Alltid ett leende på läpparna när man umgås med dem.
Johanna
Varför känns det fortfarande för?
Varför svarar jag när du ringer? Varför tar jag det du gör? Varför lyssnar jag på dina lögner? Varför tar jag åt mig då du säger att du tycker om mig? Du kan inte visa det. Du säger det när jag är på väg att vända om. Endast då.
Har lust att bara strunta i allt. Jag borde göra det också. För min egen skull. Känns som att jag bara stannar kvar för att jag kan få dig att vara en mycket bättre person, må mycket bättre.
Ska jag vara ärlig har jag tröttnat på att vara den som finns där för alla som behöver det, även för dem som inte behöver det. Trött på att ge och ge och aldrig få något tillbaka. Trött på att ta allt.
Jag vill och kommer finnas där för dem som finns där för mig. Och er som jag plötsligt inte bryr mig om, ni behöver inte undra. Jag struntar bara i er på samma sätt som ni struntar i mig.
Inte ens en lördag kan jag hålla min känslor inne..
Johanna
Helg och solen skiner!
Det är fredag och jag är hemma själv. Ja, just nu är jag det men om någon timme blir det en liten utflykt ut på Alnö.
Dessa timmar behöver jag. Bara vara själv. Rensa tankarna lite granna.
Johanna
Alla dessa frågor!
När ska jag sluta fundera och bara leva i nuet? Fokusera på dem som faktiskt finns i mitt liv och strunta i alla andra? Varför tar jag åt mig? Varför lyssnar jag på saker som inte sägs? Varför är jag så dum och litar på dina ord?
Jag har frågor i mängder som ingen riktigt kan svara på. Det är inte lätt detta alltså..
Förstår inte vart allt kommer ifrån.
Nehepp, kanske fortsätta terra Vickan tills hon svarar? Svara då!
Johanna
Struntar i det!
Strunta i folk som är mongo och sluta vänta på att dem ska börja bete sig.
Spenderar denna afton med Vickan och annat folk.
Nu är det sommar så tänkte försöka komma igång med kortknäppningen också. Denna sommar ska bli grym!
Johanna
Hur kan det vara så här?
Johanna
Varför lär man sig inte?
Är så sjukt ledsen och besviken. Jag har vetat hela tiden att du inte kommer förändras till den underbara människa du en gång var. Ändå har jag hoppats på att du ska hitta tillbaka.
Förstår inte hur du kan ställa till med så mycket. Förstöra så mycket. Att du gör det och sedan förstår att jag tycker att det är fel och att det svider. Du är så sjukt korkad.
Att du kan sitta och säga att du saknar mig efter att du gjort det jag vart mest rädd för att du skall göra.
Bortkastad tid. Det gör ont. Detta har blivit till en vana.
Johanna
Det gör ont!
Jag kan inte ljuga. Jag saknar dig. Jag saknar dina dårigheter. Jag saknar när du inte hör det jag säger och svarar något helt galet. Jag saknar ditt ansikte när du ler som bara du kan. Jag saknar att du inte är som alla andra. Jag saknar oss.
För min egen skull borde jag inte tänka på det. Jag borde inte tänka och jag borde inte känna. Men jag kan inte rå för det. Jag kan inte ljuga för dig, för mig själv eller för alla andra.
Johanna
.....
Johanna